Kossor kan man också rykta...

Kossor kan man också rykta och pyssla om.

Lilla 1202 Kalla har smutsat ner sig för att hon inte förstod att man skulle lägga sig i det ströade liggbåset och vila och idissla, till att börja med när hon kom till Kvighotellet. Därför är hon smutsig på låren och under magen. Men hon är en riktigt gosig och snäll kviga, så idag fick hon besök av Annika, Lovisa och Pelle som med hjälp av ryktborstar, sax och ryktskrapor gjorde henne riktigt fin. Jag visste att Lovisa precis som jag i hennes ålder längtar efter en egen ponny och Annika har också varit en hästflicka. Pelles farfar är uppvuxen på min gård, så Pelle kan nog också längta efter att ha ett djur att pyssla med.

Kalla fick dagen till ära ett halsband och fick vara uppbunden vid foderbordet medan hon blev ryktad och borstad. Hon njöt av borstningen och gav emellanåt barnen var sin slick med sin tunga. Det är roligt att se hur våra husdjur njuter av våra omsorger och att barn och djur har glädje av varandra.

När jag gick i skolan och när mina döttrar gick i skolan var det höstjobbet att klippa korna på höstlovet. Då var korna uppbundna vid foderbordet hela vintern och för att hålla dem rena klippte man dem.

Halva nöjet med att ha en ponny är att borsta och rykta och pyssla om den. Och det kan man göra med en kviga också.

Välkommen tillbaka, och ta gärna med några kompisar. Det finns flera kvigor som kan behöva lite rykt.

Somliga kvigor är knäppare än andra...

Alla kvigor är personligheter. Somliga är försiktiga, andra är mer nyfikna och orädda. För några veckor sedan fick jag en kviga som är lite speciell. Hon heter 1202 Kalla, efter vår duktiga skidåkare. Om hon tänker åka skidor i vinter vet jag inte. I mitt kvigstall måste man kliva upp ett trappsteg och kliva ner ett trappsteg för att gå från sovavdelningen till foderbord och vattenkoppar. Jätteläskigt tyckte Kalla. Dessutom var det läskigt att gå upp och lägga sig i det ströade liggbåset. Men att få på sig en grimma och följa med mig ut och in i den andra avdelningen var inga problem. Där behövde man i alla fall inte gå upp och ner för att komma till foderbordet. Men det där att ligga i liggbås.....då ligger jag hellre i skiten tycks hon, Kalla tänka. Jag låter henne få bo i sjukboxen några dagar för att förmå henne att gå upp och lägga sig på en ströad liggplats utan hindrande nackbommar och dyligt. Sen försöker jag få henne att ligga i liggbås igen men hon vill inte. Jag sätter krubbändar i liggbåsens bogrör och sätter halsband på henne för att förmå henne att stå i liggbåset och så småningom lägga sig. Tjurskalligt står hon bara där timme efter timme, tills jag tröttnar och släpper in henne bland de lite större kvigorna där det är bredare och längre liggbås. Och äntligen....nu ligger hon i liggbåset och idisslar när jag tittar till dem på kvällen. Bingo!

Nästa dag är det ivrigt att komma åt ensilaget på foderbordet. Då vältrar hon sig över nackbommen och hamnar på rygg med benen i vädret på foderbordet. Med lite hjälp kommer hon på rätt köl och vi kan släppa tillbaks henne i boxen. En liten speciell dam, får man lov att säga. Samtidigt är hon väldigt gosig och vill gärna bli klappad och kliad, så det ska nog bli en bra ko av henne såsmåningom också.

Visst påminner hon om den här träkossan som jag köpte på loppisen vid Görla.

Var lade jag hammaren...

Den optimala arbetsbyxan – finns den? Modet växlar, mobiltelefonen blir större eller mindre, lösa fickor eller tumstocksfickor. Och vart tog hylsan att hänga hammaren i? Egentligen fungerar den bäst på hängselbyxan så man inte tappar byxorna.

Hur ser min bästa arbetsbyxa ut ? I lagården vill jag ha skapligt stora fasta fickor att ha verktyg såsom en skiftnyckel i så att man har händerna fria att jobba med utan behöva lägga ifrån sig skiftnyckeln. Inga lösa fickor som hänger utanpå. De sliter mina närgångna kvigor loss. Och en bra ficka för den alltid närvarande mobiltelefonen, kontoret på fickan.

När jag stänger har jag mina röda hängselbyxor med hylsa för hammare och rejäla fickor för isolatorer eller märlor och gärna djupa fickor på benen för annat som man behöver ha med sig. Någon ögla att sätta fast en elstängseltestare eller ficklampa är heller inte fel. En bra ficka på benet för den allestädes närvarande mobiltelefonen är ett måste.

Modet växlar, fickorna blir större och mindre, lösa fickor och fasta fickor, stretch och inte stretch.

Den optimala arbetsbyxan växlar med årstiderna och med åren som går.

I torkans spår

 

Sitter i verandan, svetten droppar och det är jobbigt varmt. Kvigorna låg hela förmiddagen i skuggan av hasselsnåret under eken. Jag tog en siesta i undantaget, Jan Janssons kammare, där det faktiskt var rätt svalt. Kvigornas betesmark ner mot Norrsund har fått några veckors vila från betande och jag hoppas att lite regn i helgen ska sätta fart på gräsväxten. Nu går de på de nystängslade åkrarna Ägnan, Bakägnan och Mariedal samt i Björkbacken. Här som mormor och Elvin, snart 6 år, satte i isolatorer och elrep förra veckan.

Rågvetet är tröskat och blir foder till Billinges kor. Halmen ska balas och blir foder och strö till Billinges kor och till kvigorna på Karins Kvighotell. Mera foder behöver gnetas ihop innan man kan känna sig trygg i att ha foder hela vintern.

Ett sådant här år sätter saker och ting på sin spets. Hur hållbart är det svenska lantbruket? Hur beroende är vi av importen? Hur ska man tänka i en livsmedelsstrategi där produktionen ska öka?

Det som är positivt är att flera har fått upp ögonen för svensk matproduktion. Myndigheter har ruckat på regler för att underlätta att det gräs som finns kan tas tillvara och bli foder antingen som bete eller som ensilage. Gårdar som inte har egna djur har gett bort sina gräsbevuxna åkrar för slåtter till dem som har djur. Butiker åtar sig att sälja mera svensk mat och grossister lovar att se till att kommuner och landsting ska få det svenska köttet som efterfrågas till skolor, omsorg och sjukhus. Vi skulle också gärna se att restauranger marknadsför sig med att de endast har svenskt kött på menyn.

Det känns tufft att vara bonde med djur. Man har alltid djurens bästa för ögonen och man vill ha ett så bra foder som möjligt till dem och förstås tillräckligt med foder. Kossor är som elitidrottsmän och för att de ska kunna producera och må bra behövs högvärdigt foder från bra gräsvallar.

Nu går vi emot en jobbig höst och vinter. Fortfarande finns hoppet att vi kan få ytterligare skörd av gräs så vi inte behöver skicka djur till slakt i ren desperation. Vilka lärdomar kan vi dra av den här sommaren? För att vi ska få en ökad produktion enligt livsmedelsstrategin behövs långsiktiga spelregler vad gäller lantbruksföretagande. Intresset att sälja svenska produkter i butiker och på restauranger och till de offentliga köken måste hålla i sig och bli praxis. Och vi måste vi slå vakt om bördig åkerjord, sköta om vår åkermark och sluta lägga mark i permanent träda.

För 150 år sedan gjorde man sjösänkningar och fick fram ny åkerjord. Många gånger har jag tänkt att de där åkrarna kunde jag gärna lämna tillbaks till Brosjön. Men ett sådant här år är det de åkrarna som levererar.

Mormors dräng sätter knorrar i stolparna

 

 

 

100% mormor

100% mormor

Med viss bävan åtar jag mig uppdraget som barnvakt till lilla Emma 1,5 år när hennes mamma och pappa ska på goda vänners bröllop. Hon ska vara här från morgon över natten och en bit in på nästa dag. Hon är ju här ibland och sover över också men då i mammas och pappas sällskap. Alla djur är ute och därför behöver jag inte göra några insatser där hon inte kan vara med. Räkna djur kan vi göra tillsammans och cykla till Brotorp och vattna djuren där är en bra aktivitet för en liten kopiga.

Att vara mormor till 100% är att stanna upp och göra saker i ett långsammare tempo. Fascineras av myror på kostigen och rädda en liten spindel som har ramlat ner i vattenkaret. Å, då måste man sjunga om Imse Vimse spindel som klättrar uppför tråden. Lilla Emma är inte rädd för kvigorna och  de närmar sig henne med viss respekt. I vintras hände det sig att en kviga norpade hennes vante och svalde den. Jag försökte fiska upp den innan den hamnade i nätmagen men blev biten i tummen. Det blev lite uppståndelse på sjukhuset, det var flera läkare som ville kolla hur det kunde gå till att bli biten av en ko. Jag fick inte tag i vanten så den ligger väl där och lurar i nätmagen. De säger på slakterierna att det finns mycket som kan hamna i nätmagen…..och det som är riktigt farligt är om det är vassa saker som kan tränga igenom magväggen och skära in i hjärtat.

En 1,5-åring behöver ständig tillsyn, särskilt en liten Emma som är en riktig klätterapa och som kan ta sig upp på de mest oväntade ställen. Rätt som det är sitter hon bredvid Latte i vindsfönstret. Latte verkar gilla sällskapet och Emma klappar honom ömsint. Det sägs ju att en Border Collie har lika stort ordförråd som en 2 åring så de förstår nog varandra… Det ser i alla fall ut som de har själarnas gemenskap.

Sen är det nattning… läsa saga, sjunga om Trollmor som lagt de elva små trollen…Emma kramar om  spindelmannen och somnar med huvudet i mormors armhåla. Då känner man att man är mormor på riktigt. Mormor till 100%.

 

Varg!

I dessa tider när det är betessläpp av våra husdjur lite överallt nås man av katastrofen på Molstaberg, där en massa får blir ihjälbitna och lemlästade av en vargflock. Mardröm och skräckscenario! Följande tankar korsar min hjärna när jag går här hemma och stängslar åt mina kvigor.

Kan fyra vargar i Sjundareviret i Sörmland vara viktigare än livsmedelsproduktion och öppet landskap? Dessa fyra vargar har upprepade gånger tagit sig in bland fåren på Molstaberg och dödat och lemlästat över 60 djur. Nästa gång kan det vara din häst eller min kviga som blir jagad och kanske dödad av vargflocken.

Länsstyrelsen i Stockholms län anser sig inte kunna bevilja skyddsjakt på dessa vargar. Här måste en attitydsförändring ske. Vi kan inte till varje pris behålla en vargstam i Sverige. De vargar som börjar ge sig på våra tamdjur måste snarast skjutas bort.

Nu måste regeringen se vad som gagnar livsmedelsproduktion och öppet landskap och ge direktiv till  länsstyrelserna att skyndsamt bevilja skyddsjakt på de rovdjur som ger sig på våra tamdjur. Det stängsel finns inte som kan hålla ute rovdjur som fått smak på att jaga exempelvis får.

Stolparna som Lars från Gryta slår ner och eltråden som jag sätter upp räcker för att hålla mina kvigor på rätt sida stängslet om bara gräset är gott nog... men får en varg för sig att kviga är rolig att jaga och döda då ska den bort snarast. 

Husse kom hem....

Det stämmer inte tycker Latte. Jo, på morgonen följer man med matte på morgonrundan. Ligger framför minsta kvigorna medan matte kollar de större kvigorna. Sedan hämtar vi pulin Joy och följer med matte och hämtar ved. Men sen, ingen husse som fixar gröten och ingen husse som hjälper till att fösa in rymmartuppen i hönsgården. Matte går ut och fixar med kvigorna och sedan kommer hon in och gör lunch. Sedan brukar Latte hämta husse och säga till att det är mat, men här får man sitta och vänta….Vad trist att husse inte är hemma. Husse är på sjukhuset i Danderyd, någonting är inte som det ska med njurarna.

Ingen husse som tittar på TV sent om natten så man kan ligga och dra sig på soffan. Men hela husses säng kan man få ha för sig själv förstås. Hoppas husse kommer hem snart…

På foderbordet serveras idag...

På restaurang foderbordet serveras idag lättfermenterad, oktoberskördad gräs och klövervall från Svinninge. Närproducerad och ekologisk. Kvigorna låter sig väl smaka. Vintermenyn på kvighotellet består av ensilage skördat på åkrarna på Södersund, Norrsund, Svinninge och Öster Eka. Under julhelgen har det mesta ensilaget varit från vår egen gård i Norrsund. Första skörden på vallarna runt Björkbacken, Ägnan, Bakägnan och Mariedal. Efter första skörden fick ett gäng kvigor beta gräset på dessa åkrar plus det gräs och örter som finns i Björkbacken. Samt förstås smakligt löv och nyponblad. Våra kvigor är gourmeter och vill ha en blandad kost med allt smakligt från växtriket.

Kvigorna går på sommaren och betar på olika betesmarker runt Broströmmen. På Hofs ängar, på strandängarna och hällmarkerna på Brotorp där de ser till att gräset inte konkurrerar bort kattfot och blå viol. De betar på ängarna ner mot Brosjön och ser till att hålla biologisk mångfald med korskovall, johannesört och nattviol.

Men på vintern är det ensilage som gäller. Tre rundbalar om dagen serveras på foderbordet, 600 balar om året, och tanken är att livet för kvigan ska vara så likt som möjligt när hon är ute. Hon ska kunna äta när hon vill, dricka när hon vill, vila och idissla när hon vill. Därför finns det minst en ätplats per kviga och minst en liggplats. Sommarens betesmarker är gamla åkrar som tillsammans med omgivande skogsbryn och skogsbackar nu blivit permanenta betesmarker. Runt gården har mina förfäders bästa åkrar omvandlats till betesmark. Där hamnade den viktiga gödseln som såg till att det blev bra skördar av havre och korn. När min mamma var ung gick korna på skogen och kom hem till mjölkningen i kofållan. Halva året är vi beroende av gräs skördat på åkermark. Men för att få bra vallskörd är det bra att växla om med andra grödor så en traditionell växtföljd med två år spannmål och tre år vall är ett bra riktmärke även idag där man pratar om att använda plogen mindre. Flera av våra marker är ett resultat av landhöjning och sjösänkning och kan man få en vall att etablera sig är det bäst om den åkern får förbli vall. Man odlar på en kaka hopbunden av gräsrötter. När kvigorna kommer springande gungar marken….

Idag erbjuds mjölksyrajäst klöver och timotejmed bouquet av kumarin direkt från storåkern i Svinninge att avnjutas på Kvighotellet i Norrsund..

God Jul och Gott Nytt År

Den här bonaden har min mamma vävt i finnväv. Strofen - korna drömma vid månens ljus, sommardrömmar i båsen - är från Viktor Rydbergs Tomten, som går runt bland husen på gården. Passar väl bra att ha som julbonad

Mormor på heltid...

Äldsta dottern med familj ska flytta från Värmland till Jämtland. Till nya jobb och närmare till barnpassare och kusiner åt Elvin och Tobias, värmlandspojkarna 5 och 2 år. Värmlandspojkar som ska bli Jämtpojkar.Det är hus som ska säljas och mycket som ska packas och jobb ska skötas och mitt i alltihop blir svärsonen sjuk. Vad gör man...först och främst är man mamma och mormor. VDn och jag sitter på pizzerian i Svanberga och funderar.. Om jag kan få någon med mig , att åka tåg till Arvika och åka tåg tillbaka med två småpojkar, ska det nog gå att vara mormor på heltid någon vecka så de kan packa och flytta utan hjälpsamma småpojkar.

Kerstin ställer upp. VDn får bli hundvakt och ta hand om Kvighotellet själv en och en halv dag. Jag utrustar min fars bil med barnstol och bälteskudde och vidtalar min syster om att ta den bilen och hämta oss i Norrtälje när det är så dags.

Att resa med två småpojkar barnvagn och packning är en utmaning men pojkarna är hur snälla som helst och helt med på noterna. Jag har valt ett tåg där vi inte behöver byta någon gång och så småningom kommer vi till Centralen, tar Tunnelbanan till Östra och där är det buss till Norrtälje. Som tur är är bägge pojkarna fascinerade av hissar för dem får vi nyttja ett flertal på vägen från Centralen till Östra.

I Norrtälje möter syrran upp med  morfars bil och sedan bär det iväg till Norrsund. Pojkarna hittar traktorerna i salen, vi hittar pyjamaser i packningen, hittar pottan på toa, byter bjöjor och gör i ordning välling. Sedan kryper pojkarna i säng.Mormor läser "Lasse vill inte gå och lägga sig" och sedan sover pojkarna gott efter en händelserik dag som började med födelsedag för Elvin i våningssängen, sista dagen med kompisarna på förskolan och sedan en lång resa tvärs över Sverige med faster Kerstin och mormor..

Plocke Pinn - Så in i Vassen

Efter en jobbig dag med kvigor som kliver över staketet, elaggregat som inte fungerar och kvigor som ska in för att insemineras och dräktighetsundersökas tar vi oss en vilostund på våra sängar. Vi har också haft trevligt besök från Åland och festat på en god nötfilé från gården. Kvigorna är åter utsläppta och Utålar´n är här och kör gödsel. Då ringer Anna-Lena nere i byn och säger att ”du har alla kossorna ute på byvägen”. Ja happ – det är bara att ta cyklarna och ge sig av ner mot byn.

Några är på bygärdet och snokar efter något att äta, de flesta är nere i stordiket och käkar vass. Stängslet är nedrivet, det är som plockepinn. Det är bara att linka före och ropa – kosserna, kosserna kom så går vi in…. Jodå de hänger på och snart är alla inne i stallet igen. Här har också något hänt med det elektriska för en fas har gått, antagligen har det blivit något överslag när eltrådarna gått av när kvigorna absolut skulle äta av vassen. Ja, ja de är inne, och inte på rymmen. Vi utfodrar en bal till dem där inne och utfodrar en bal till småkvigorna i Björkbacken. Att aldrig regnet kan nå hit, till Roslagen och Östra Svealand! Det är rena stäppvandringen när man går över betesmarkerna och det är klart att den gröna vassen lockar hungriga kvigor. Nåja, betet nedanför gården är grönt och fint och med inslag av käringtand och rätt mycket klöver kan det väl duga några dagar. Och här finns ett dike som de gärna kan få rensa på vass. Utålar´n är färdig med gödselkörningen och jag stängslar så att kvigorna inte kommer åt ensilagebalarna som ska bli vinterfoder och tar bort stängslet i tvärdiket för att få loss lite stängseltråd och stolpar. Så då kan de få knalla ut och in som de behagar några dagar. Sommarvattnet som jag hade till hagen nedanför gården grävde de sönder när de grävde ner elen i höstas så de får gå in i stallet och dricka.

Så är det bara att fortsätta med det eviga sommarjobbet – stängsla nytt och kolla vatten och räkna kvigor. Och hoppas på regn så att det finns något för kvigorna att äta därute….

Norrtälje Nynäshamn t o r 

En liten semester på resande fot utan att någon av oss behöver sitta vid ratten verkar vara lockande. Dessutom känns det bra om jag i min roll som landstingspolitiker faktiskt själv har åkt hela nord-sydlinjen. I onsdags lämnade vi målargänget och tog båten Rex från Norrtälje hamn genom hela Norrtäljeviken. Förbi Svennes stuga i Harka och alla dessa sommarstugor som klamrar sig fast längs stränderna. Förbi Lundabadet och Lunda brygga där affären i Röksta fick sina varor så sent som på 1960-talet och där bönderna i Utlunda fick Stocholmsdynga i form av matavfall och latrin som spreds på åkrarna när min farfar var ung ( en och annan silversked kunde de också hitta i skiten ). Vidare förbi Lidö och norrut mot Arholma. Den hamn som är längst norrut i Nord-Sydlinjen som trafikerar skärgården här i Stockholms län. Arholma som är en av skärgårdens sista utposter mot det öppna havet. Det som slår mig när jag tittar på en översiktskarta över området är att det är så nära hem till Roslagsbro fågelvägen. Barnen som till helt nyligen gick i Björkö-Arholma skola i Skänninge skulle ju kunna åka över till Harö brygga och åka vidare till Drottningdal.

Efter en smaklig tallrik med strömming, potatismos och lingon gick färden vidare med Rex till Lidö där vi bokat övernattning. Lite smak av närproducerat får vi när vi ser att det finns öl från Västergården i Andersvedja.

Efter en god middag på värdshuset på Lidö slår vi oss ner vid den tomma badstranden där vi får sällskap av några sädesärlor som jobbar stenhårt på att hålla oss myggfria. Och det var väldigt insektsfritt, sannolikt beroende på närheten till havet och kvällsbrisen. Vi hälsade på vår bondekollega Mickes kampar i hagen. Micke är en av Skärgårdsstiftelsens arrendatorer. En stor del av jordbruket som finns kvar i skärgården drivs av Skärgårdsstiftelsen. Vi försöker sälja in Billinge Gårdsmjölk till värdshuset. Billinge Gårdsmjölk är ekologisk mjölk från Billinge Gård i grannsocknen Roslags-Bro. Det är inte helt enkelt att prioritera lokalproducerade produkter när man måste se till att få alla produkter från samma grossist för att förenkla transporterna till ön.

Resan går vidare med Sunnan mot Sandhamn. Kollar upp en idé om att faktiskt kunna komma tillbaka till Norrtälje hamn på fredag kvällen efter att ha övernattat i Nynäshamn. Ångbåten Blidösund ska gå från Strömkajen på fredagkvällen och vara i Norrtälje halv tolv på natten. Men var kan vi lämpligast göra bytet från Sunnan till Blidösund? Hemsidan är inte helt tydlig på att ge information och tidtabellerna ger motstridig information. Efter telefonsamtal med Blidösundsbolaget visar det sig att vi kan göra byte i Glyxnäs på Blidö, men då får vi vänta två timmar på S/S Blidösund och vi måste också vänta i tre timmar i Sandhamn på Sunnan, så vi tar nog den blå båten Holly istället från Sandhamn och åker in mot Ljusterö och går i land vid Åsättra.

Efter en härlig båttur i den vackra skärgården runt Blidö, Yxlan, Furusund och Möja landar vi i Sandhamn. Vi funderar över vart jordgubbarna från Möja tog vägen? De som snabbt skulle plockas för att sedan snabbt fraktas till Hötorget i Stockholm för att ge en bra inkomst till bönderna på Möja. Vi funderar över vart alla fina båtar i alla hamnar vi passerar kommer ifrån? I Sandhamn hamnar vi i det lilla museet över lotsar och tullare och har en trevlig pratstund med guiden. Hon kommer fram till att jag är nog en äkta skärgårdsbo för jag vill inte bo alldeles vid vattnet och det ville inte de gamla lotsarna heller göra. Det är nog bara Stock’olmare som vill bo vid vattnet. Vi noterar också att det finns väldigt få byggnader i skärgården som är byggda före 1719 då ryssen var här och härjade och brände.

Sedan är det den södra delen av skärgården kvar. Octava gör strandhugg på Runmarö och Nämndö med den stora ladugården på Östanviks gård och på Ornö, gruvön Utö och Kymmendö som inspirerade August Strindberg att skriva Hemsöborna.

Till slut hamnar vi då i Nynäshamn, porten mot Gotland och Baltikum och mot stora vida världen. Vilken skillnad på hamn mot Norrtälje. Vi sover över på det fina genuina Skärgårdshotellet och känner oss väldigt välkomna. De har t o m en hotellhund, men den får inte sova i gästernas sängar.

Sedan är det då dags för returen. Octava väntar nere i hamnen mellan segelbåtar, passbåtar, stora färjor och allehanda fartyg. Vi funderar lite över holmarna som skarvarna verkligen skitar ner. Ytterligare kväve och fosforläckage till Östersjön. Det här måste väl vara samma sak som guanon som importerades från Peru för att gödsla åkrarna med under 1800-talet. Nu har vi bestämt oss för att känna av även Österåkers skärgård och byter till blåa Holly i Sandhamn och Holly följer samma rutt som Sunnan till Finnhamn men letar sig sedan in och gör strandhugg på Husarö, Ingmarsö, Svartsö och Nässlingen innan hon hamnar i Åsättra på Ljusterö. Här blir det byte till buss som slingrar sig genom jordbrukslandskapet på Ljusterö. Här får vi åter njuta av utsikten av åkrar och ängar och betande djur. Den sista båtresan vi gör denna gång är färjan mellan Ljusterö och Östanå. Bussbyte till Norrtälje och sedan bil hem till Norrsund. Hemma igen. Och här hemma ingår hund vid fotändan i sängen.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

En olycka kommer sällan ensam

Med lite för många spridda tankar i huvudet tar jag en mineralfodersäck i famnen och går ut genom gaveldörren på gamla ladugården. Och trampar snett och ramlar....aj så ont det gör. Det var för tre veckor sedan. Jag hade fixat det sista med stängslet borta vid Hofs ängar, kvigorna här hemma behövde påfyllning av mineraler i lådan, jag skulle förbereda lite käk innan festligheterna i midsommarhagen skulle gå av stapeln. Men festligheterna fick klara sig utan oss och över 60 personer hade letat sig upp till lyckan i midsommarhagen för att dansa kring midsommarstången och spela brännboll under proffsig ledning av Johan och Jessica. Vi tillbringade eftermiddagen på akuten på Norrtälje sjukhus istället.

Ett litet brutet ben i foten...aj vad ont det gör. Nu kan jag skapligt gå inomhus och kortare sträckor utomhus på jämt underlag. Men kolla kvigorna ute på betesmarken...det är en kamp med smärtan. Kvigorna i Brotorp och Hof får VDn cykla till och kolla vatten och räkna. Men med en kikare i fönstret på utvind har jag lite koll på kvigorna som ska semineras här i sommar. Och med en brunstapp i telefonen och hjälpsamma döttrar som sätter lappar på korset på kvigorna så ska det bli dräktiga kvigor att leverera till Billinge den här sommaren också.

Bilen som hamnade i Stentorpsskogen blir inlöst säger de på försäkringsbolaget. Det betyder att den blir skrotad. Så då blir det att se sig om efter en ny bil. 

Utanpå detta har man fått uppdraget att se till att Färsna 4H fungerar i väntan på att en gårdsföreståndare blir anställd. Hå hå hå hå jaja. Där får man för gamla synder. Lära genom att göra. Men det ger också ljusa stunder. Man ser hur ungdomar växer med ansvar. Man ser hur en man som levt på bidrag får sitt första anställningsavtal och lön insatt på sitt konto lever upp.

Medan VDn cyklar och ser till djuren ligger jag på sängen och vilar min onda fot. Pysen ligger i fotändan. Latte suckar. Han liksom jag saknar morgonrundan i Stentorpsskogen.

Tillvaron är skör...

Tillvaron är skör..
VDn gör ett ärende till staden för att handla på Granngården, hämta en lurvig hund och hämta ut ett paket på Norrköp. Han kommer nästan ända hem….Hundra meter från huset kör han ner i Stentorpsskogen, på fel sida och efter 20 meter fastnar bilen på en sten. Jag eldar pappersopor i pannan och in kommer min VD, något förvirrad och berättar att bilen står i Stentorpsskogen. Ja där står den, vår vita skåpbil, snyggt och prydligt parkerad på en stenbumling, med en lurvig hund som känner sig ensam.Något har hänt, han är mer förvirrad än vanligt min kära VD. Han hittar inte orden, han upprepar sig. Vad gör man…..man ringer till sin far 90 år och ber honom komma hit så jag kan skjutsa min VD till sjukhuset. Fadern kommer och vi tar den lilla röda bilen till akuten på Norrtälje sjukhus. Man sänder alltid en tacksamhetens tanke till de som såg till att vi har ett akutsjukhus i Norrtälje.
Jag får låna pappas bil och på fredag morgon tar jag itu med allt det praktiska med bärgning av bil, kontakt med försäkringsbolag mm. Djuren ska ha tillsyn, möte på Färsna och transport av djur till olika beten. Döttrarna från Uppsala dyker upp och tar hand om sin fader som får komma hem från sjukhuset på eftermiddagen. Det är konstaterat att han tydligen fått en sk tia. Jag kommer in efter att ha sorterat djur som ska iväg till Billinge, Eke och Brotorp. Jacob och Per kommer med traktor och djurkärra. Flickorna undrar om jag sprungit ”kvigruset” då jag har koskit från topp till tå.
En full dag är till ända…det var bara bilen som blev allvarligt skadad. VDn hänger med ett tag till...

En Sannsaga - berättad av Åke vid Centerpartiets vårfest vid Kvighotellet

En sannsaga

En gång för mycket,mycket länge sedan träffade våra förfäder ett kraftfullt djur. Till en början jagades de, men så småningom upptäckte några av våra mer begåvade förfäder att man kunde samarbeta istället. Mot att de fick skydd och extra foder under tider det var ont om foder så fick människorna dricka den mjölk kalvarna inte behövde. Dessutom behövde inte djuren dö en långsam plågsam död när de blev gamla och sjuka. Vid dåligt väder byggdes skydd åt dem.

Tiden gick och man lärde sig ta vara på den goda mjölken. Lärde sig göra ost och syra mjölken så att den blev ännu mer god och hållbar. De djur som gav mest mjölk fick extra omvårdnad och gav allt mer mjölk. Dessutom fann man på sätt att hjälpa djuren när de blev sjuka. Till sist glömde man nästan bort hur det en gång hade varit. Dom blev beroende av oss och vi av dem. De kunde äta de växter vi inte kunde äta. Vi fick mjölk och kött från djur som nu hade ett bättre djurliv än sina vilda släktingar.

Så gick många år. Människorna blev fler och det blev våra fyrbenta vänner också. Människorna började smutsa ner naturen. Man eldade olja och kol som dittills legat gömt i jorden och skickade otäcka gaser mot himlen. Körde maskiner och flygplan. Startade fabriker. Alla skickade ut gaser som gjorde att jordens temperatur steg. Det var ju inte bra. Visst borde de ha tagit det lite lugnt med att elda och köra maskiner som skickade ut gaser. Fast det ville man inte. Människorna hade vant sig vid att på enklast och billigast möjliga sätt släppa ut föroreningarna.

Istället började man titta snett på de djur som i alla år hjälpt till att ge oss mat. De upptäckte nämligen att idisslarna släppte ut en gas som blev till koldioxid. Att sedan koldioxiden våra djur släppte ut ingick i ett kretslopp där den togs upp av växter som djuren sedan åt upp. Det tänkte man inte så mycket på. Dom ville ha snabba resultat. Kanske man skulle sluta samarbeta och bara klara sig på de växter människorna kan äta ?  Fast gödseln behövdes ju för att växterna skulle växa. Så det gick ju inte.  Därför finns våra mjölkdjur kvar och ger öppna hagar för våra växter, gödsel för våra åkrar och trädgårdar, samt vackra vänliga djur att umgås med.

 

Släpp kvigorna ut - det är vår - kvigsläpp vid KVIGHOTELLET i Norrsund på söndag den 23/4 kl.14.00

 

 

 

Vi släpper ut våra största kvigor. De har varit ute förra säsongen och vet nog vad som väntar. Grönt gräs och att få sträcka ut sig och vila i skuggan av ett träd och idissla. Det är bra om det finns lite folk på plats som står ivägen på rätt ställe. Efteråt bjuds det på mjölk från Billinge eller kaffe och hembakta bullskivor.

 

Koskit - en resurs

Nu har jag fått beviljat ett företagsstöd för att minska utsläpp av växthusgas och ammoniak. Gödselplattan ska utökas och stödmurar ska byggas på så att jag lättare kan lagra den viktiga gödseln som ingår i kretsloppet kring det ekologiska kvighotellet. Gödsel är en viktig ingrediens i ett ekologiskt lantbruk. I gödseln finns viktiga näringsämnen som möjliggör en god skörd av foder och livsmedel. Gödseln ska kunna släppa ifrån sig näringsämnena och bygga på humushalten i jorden. Därför ska den lagras så att den kan spridas vid rätt tidpunkt.

Syftet med investeringen är att kunna köra gödsel när det är lämpligt både vad gäller väderlek och tidpunkt och ha en buffert för en god planering. För att fram en lagringsbar gödsel med bra kol-kolvätekvot blandas gödseln innan utskrapning med halm och grovfoderrester. Gödseln brinner då och lämnar näringsämnena kvar och humushalten förbättras.

”Du är sämre än svinskit du – för du röker inte” sa min fars kompisar när han var ung. För att få en gödselhög att ”brinna” behövs att man tillsätter organiskt material ex halm och det gjorde man nog inte i så hög grad i svinskiten. Därmed inte sagt att inte flytgödsel är ett bra gödselmedel men tekniken är lite olika när det gäller spridningstidpunkt mm. För oss passar en fastgödselhantering bättre och utmaningen är att faktiskt få till en gödselhög och det är jobb med det varje dag.

Men det är med gödsel som med pengar – de gör ingen nytta om man inte sprider dem. För att få ihop tillräckligt med foder åt mina 85 kvigor behövs även tillskott av ensilage från andra gårdar i trakten. Då ska även gödseln från mina kvigor tillbaka till dessa gårdar. En del gödsel lagras lite extra i en kompost och blir ett utmärkt gödselmedel till grönsaksland och rabatter. Äkta ekologisk koskit till salu – kom och köp komposterad skit!

Kött och Köttvalitet

Diskussionens vågor går höga vid köksbordet. Den yngre generationen är hemma på gården med kompisar och pojkvänner. Det serveras kalops gjord av nötkött från gården. Kött och köttkvalitet engagerar såväl bonden som kocken och vanliga ”ätare” som vill ha en smaklig måltid.

Kocken åker land och rike kring för att hitta de allra bästa råvarorna till sin restaurang. Bonden ser till att djuren har ett bra koliv med bra foder, friskt vatten och stor frihet i beteshagarna på sommaren och i lösdriftsladugården på vintern.

Men vad händer med köttet mellan bonde och kock? Hanteras köttet på ett bra sätt, får det mogna tillräcklig tid? En koll med livsmedelsverket ger vid handen att kött ska hänga en vecka och får inte hänga längre. Tar man då vara på den goda kvaliteten som säkerställts av bondens omsorger?

Straffar man ut det dyrare svenska köttet som kommer från djur som betat i svenska hagar för billigare kött som kommer från andra länder där djuren slutgöds med stora mängder kraftfoder och som kan få antibiotika och hormoner för att växa bättre?

Kocken hävdar att kött från polska kor är väldigt bra och mört. Vad beror det på, kanske att det köttet faktiskt får hänga för att få full smak och mörhet. En koll med Gotlands Slagteri visar att det kött som de har om hand inte får hänga längre än den tid det tar för köttet att färdas från slakteriet i Uppland till styckningen på Gotland.

Här måste livsmedelsindustrin ta ansvar. Det ska inte behöva vara så att den som vill ha närproducerat och svenskt ska vara hänvisad till de bönder som har gårdsbutiker eller säljer köttlådor direkt till kund. Bra svenskt kött ska finnas tillgängligt för grossister och i butiker. Skolor och omsorg ska lätt kunna tillfredsställa behovet av svenska råvaror i köken utan konstiga omvägar som att kommuner själva ska äga kossor.

Men vi sätter oss till bords och njuter av kalopsen gjord av märgpipa från kviga från gården. Märgpipa som också har blivit en bristvara då den oftast mals ner till köttfärs i effektiviseringens namn. Någon mörning finns inte tid för…  

 

Karin Broström,

Bonde med kvighotell i Roslagen

 

KO-EFFEKT?

Läser en annons i ICA-kuriren om Ko-effekten i 7 steg. Ett projekt i Tanzania som är initierat av Svenska Kyrkan. Det går ut på att en familj får ansöka om en dräktig kviga från kyrkan och en i familjen får utbildning i hållbart jordbruk och koskötsel. Många frågor dyker upp i min skalle som sedan barnsben skött kor och kalvar samt bedrivit mjölkproduktion och kviguppfödning i praktiskt taget hela mitt vuxna liv.

 Är det här kor som är anpassade till det klimat och de förutsättningar som finns i Tanzania? Kossan i annonsen ser mer ut som en köttrasko som inte ger så mycket mjölk. På de bilder som visas på hemsidan är det en mager kviga av Holsteintyp som föses in i ett skjul. En Holsteinko är avlad för att mjölka mycket och kräver också mycket foder och näringsrikt foder. Kommer mjölkningen att ske med mjölkmaskiner eller eventuellt mjölkningsrobotar? Hur säkerställs att mjölken är fri från skadliga bakterier och smittämnen?

Kon är motorn i ett kretsloppsjordbruk där hon äter gräs som vi inte kan äta och ger en bra gödsel till andra grödor som är föda till oss människor. Men en ko föder endast en kalv om året och för att bli dräktig behövs det en tjur eller insemination. En kalv är vuxen först vid ca 2 års ålder och kan då få sin första kalv. Illustrationen till denna ko-effekt verkar på mig vara väldigt naiv och gammalmodig.

Men det kanske är så att man investerar i moderna koladugårdar i ranchdrift med mobila mjölkningsrobotar med minimejerier? Där man tar tillvara massajernas kunskaper och traditioner om boskapsskötsel och stöper om dem så att det blir ekonomiskt bärkraftiga företag som producerar högvärdiga livsmedel? Då är jag villig att swisha pengar för flera kor i Tanzania.

Livsmedelsstrategi och Landsbygd

Livsmedelsstrategi och Landsbygd

Den 18 januari samlades vi i IOGT-lokalen för att prata livsmedelsstrategi och landsbygd. Inbjudna gäster var Kristina Yngwe, Anette Gustawson och Karin Broström. Kvällens moderator var Per Lodenius.

Vi började i det nationella perspektivet där Kristina Yngwe presenterade huvuddragen i livsmedelsstrategin. Kristina är agronom och bonde, förankrad i den skånska myllan, riksdagsledamot för Centerpartiet och vice ordförande i Riksdagens miljö- och jordbruksutskott och Certerpartiets representant i den parlamentariska Landsbygdskommitteen. 75 punkter som ska förbättra konkurrenskraften för svenskt jordbruk och förbättra möjligheterna att bo och verka på landsbygden. En av de viktigare punkterna är att vid offentlig upphandling ska ställas samma miljö- och djurskyddskrav som på bondens verksamhet med djur och odling. Det innebär exempelvis att det kött som serveras i svenska skolor kommer från djur som inte har fått antibiotika för att växa bättre eller från grisar som man klippt av svansen på. Svensk djuruppfödning har väldigt låg antibiotikaanvändning. Här används antibiotika restriktivt endast till sjuka djur.

Vi fortsatte med det lokala perspektivet med Anette Gustawson, mjölkbonde i Billinge, Roslagsbro, debattör och numera också mejerist med eget gårdsmejeri.  Mjölken från gårdens 135 kossor i ekologisk produktion, pastöriseras varsamt för att sedan säljas på ICA Flygfyren och en ICA-butik i Stockholm. Anette blev känd för ett par år sedan när hon pekade på dubbelmoralen att bonden hade väldigt höga djurskydds- och miljökrav att följa men att vid offentlig upphandling var det endast billigaste pris som gäller. Då begärde hon och hennes man särkost för sina barn av etiska skäl. Att förädla en del av mjölken på gården blev ett led i att överleva som mjölkbönder och att utveckla gården för kommande generation. Kossans roll i klimatdebatten debatterades också. I ett uppmärksammat inlägg i Aftonbladet jämför Anette kossans utsläpp med flygresor till semesterorter. Kossans utsläpp av klimatgaser ingår i ett lokalt kretslopp och är en bråkdel av de klimatgaser flyget ger.

En viktig del i landsbygdsutveckling, att kunna bo och verka på landsbygden, är att samverka på olika sätt. Anette och hennes man Jacob och deras företag Billinge Lantbruk är ett nav där flera företag har delar av sin utkomst. Det handlar om foderproduktion, maskintjänster och uppfödning av dräktiga kvigor till mjölkproduktion. Karins Kvighotell är en del av denna samverkan. Affärsidén med Karins Kvighotell är att förse Billinge Lantbruk med livskraftiga dräktiga kvigor som när de kalvat och blivit kor ska mjölka bra. Kvigkalvarna köps in när de är ca 6 månader och säljs tillbaka när de är högdräktiga och ska kalva. Under tiden de växer upp betar de strandängar och naturbetesmarker runt Broströmmen och Brosjön och bidrar till ett öppet kulturlandskap i Roslagen. Karin Broström är utöver sin kviguppfödning lokal politiker för Centerpartiet. Nu är en ny upphandling av livsmedel till skolor och omsorg på gång och nu gäller det att omsätta livsmedelsstrategin i praktiken på lokal nivå. Den lagstiftning som gäller för bondens djur och odling ska också gälla för den mat som köps in till de offentliga köken.

I kaffepausen provsmakades Billinge Gårdsmjölk och hembakta bullskivor bakade på ekologiskt svenskt vetemjöl och Roslagsmjölk. En trevlig och intressant kväll med många goda samtal.