Byte i Krylbo...

Byte i Krylbo var en av sketcherna på den årliga julfesten vi i Roslagsbro 4H hade i Brogården både när jag var 4H-are och mina döttrar var 4H-are.Men nu är det mer än 20 år sedan den sketchen spelades i Brogården. Men nu har byte i Krylbo en annan betydelse för mig på Kvighotellet. Dags att byta djur. Snövit, Zenta och Iris är högdräktiga och ska kalva i juletid, nyårstid och trettondagstid och behöver komma hem till Billinge. Nu är boxen för småkalvar färdigställd och liggbåsen för de minsta kvigorna har fått ny madrass.

Så tre stora kvigor till Billinge och tretton små kvigor till Kvighotellet är innebörden i byte i Krylbo. Innebörden i sketchen i Brogården var att när konduktören sa, byte i Krylbo, var det en av passagerarna som började klä av sig och när han stod där bara kalsingarna kom konduktören tillbaka och frågade vad han höll på med, då sa han "men du sa ju byte i Krylbo". Ridå!

 

Här är 1185 Snövit som kalasar på nypon på sitt sommarbete uppe i midsommarhagen vid torpen nere i Norrsund. Gammal hävdad betesmark sedan 100-tals år. Med rik flora av bland annat kattfot, mandelblom och korskovall .

Snövit äter nypon

 

Kossor i ett rikt odlingslandskap

Våra nötkreatur är viktiga spelare för att behålla den biologiska mångfalden. De betar ängar, gamla åkrar, strandängar och ser till att mandelblom, kattfot och blå viol och många andra blommor fortfarande finns i vårt landskap. Det finns miljöstöd att söka för dessa marker och markerna besöks också av studenter och forskare. Söker man stöd för marker ska de ju också kontrolleras, studenter kollar livet i en komocka mm mm. Med full respekt att ni har ett jobb att göra i betesmarkerna där våra djur föder sig och gör nytta för den biologiska mångfalden vill jag höja ett varningens finger för er arbetsmiljö i kohagen. Kor är flockdjur och uppfattar ofta oss människor som del av flocken och kanske som ledare som i vissa fall ska utmanas. En tjur som går med sina kor är alltid en riskfaktor. För det mesta går det alldeles utmärkt att gå i en hage om man har en viss distans till flocken som går där. Att sätta sig att fika i kohagen kan inte rekommenderas.

 

Jag har jobbat med djur i praktiskt taget hela mitt liv. Som barn som kopiga på gården, sedan som föreståndare på några 4H-gårdar och sedan som mjölkbonde och nu tar jag hand om kvigorna från en mjölkgård.

 

Jag är mycket bland djuren , både när de är inne och när de är ute. Jag ser till dem varje dag när de går på bete, pratar med dem, umgås med dem och ropar in dem när de ska in till stallet. Jag har en relation till mina djur och de uppfattar nog mig som ledare för flocken. Ofta kan de finnas djur man måste se upp med, som vill utmana eller umgås på ett våldsamt sätt, och det tolereras inte. Jag är ledaren.

Bara som ett exempel vill jag berätta om en episod jag var med om i somras. Jag skulle göra en växtkännedomsvandring och visa vilka växter som finns i en kohage i högsommartid för mina kompisar i Uppodlarna som hade sin sommarträff här i Roslagen. När jag ändå var på Eke Gård skulle jag titta till kvigorna som var där. Kolla vattnet och räkna dem och se att allt var ok med dem. Jag letade efter dem och hittade dem till slut bland älgräset i den fuktigare delen av hagen. Alla fanns i flocken, det var varmt och rätt som det är så kommer en kviga fram till mig mig och börjar knuffa på på mig . Jag försöka avleda henne med att klia henne på halsen och under hakan och backar försiktigt. Men då snubblar jag till och ramlar och då blir hon verkligen hotfull och vill stånga mig.Jag tänker att nu är min sista tid kommen. Många tankar vandrar i huvudet , på bondekolleger som blivit skadade av hotfulla tjurar och faktiskt också ihjälstångade. Nötkreatur är stora djur ! Finns ingen hjälp i närheten….men jag sträcker mig efter en påk som ligger på marken och drämmer till kvigan och ryter åt henne. Hon backar och jag smyger mig försiktigt runt de andra kvigorna och kryper under staketet. Hjärtat dunkar, den här kvigan, Stella, vet jag brukade jag få se upp med även hemma i kvighotellet att hon var lite för närgången. Och hade jag inte ramlat hade nog inte hennes riktigt hotfulla beteende triggats igång.

Upptäcker efter ett tag att mina glasögon har försvunnit i bataljen med kvigan men jag har ingen lust att gå in i hagen igen för att leta efter dem. Jag ringer efter min VD, den Vanlige Drängen, att han får komma hit med med mina reservglasögon. Jag ser för dåligt utan mina glasögon för att jag ska ta bilen hem. Han kommer med glasögonen och jag kan slutföra mitt uppdrag att titta efter vilka växter som finns i en kohage och vi har växtvandringen i en betad kohage utan kor på sommarträffen. Och där finns Johannesört, Gulmåra, Blåklocka, Rölleka, Kråkvicker, Väddklint och snyltrotsväxten Natt och Dag som är väldigt vanlig här i Roslagen och mycket mer. Och jag hittade igen mina glasögon, oskadda, när jag åter besökte Eke några dar senare.

 

Jag vill förmedla denna berättelse till er som besöker våra hagar. Tänk er för, kossor är snälla djur men kan bli farliga i vissa situationer.

 

 

Messmör ett norrländskt kulturarv

Titta mormor, här gör de messmör, mormor ! Det tycker jag är jättegott, säger Tobias och slickar sig om munnen.

Är på besök i Östersund och på väg till stationen åker vi förbi mejeriet i Östersund. Stora skyltar som det står Fjällbrynt på pryder fasaderna. Fjällbrynt är varumärket för messmör som tillverkas av av vasslen som är en biprodukt när man gör ost. Fjällbrynt blev ett varumärke när nedre norrlands producentförening, NNP, bildades 1939 och man byggde mejeriet i Östersund. Skyltarna till trots, nu görs det inte längre någon messmör på mejeriet i Östersund. Produktionen har flyttat söderut till Stockholmstrakten och där finns ingen produktion av råvaran vassle i närheten. Vassle är en färskvara och den vassle man nu använder till produktionen av messmör är en torkad produkt som köps in från Lettland.

 

Man pratar om hållbarhet, att värna lokal mat och kulturarvsmat och att minska matsvinnet. Messmör är en kulturbärare från djurhållning i fäbodar. Där gjorde man ost av mjölken för att förlänga hållbarheten på mjölken från fjällkorna. Sedan kokades vattnet bort från vasslen och det blev en klick messmör kvar i grytan över elden. Ett gott smörgåspålägg som även pryder sin plats vid dagens smörgåsbord. Och som både jag och barnbarnet Tobias tycker är jättegott.

 

Vad gör man nu med vasslen vid Östersunds Mejeri? Sprids den på åkrarna runt Storsjön som gödsel eller används den till grisfoder? Eller är det ett avfallsproblem som man måste lösa?

 

Jag vet att tillverkningen av messmör de senast åren gjordes av företaget Foodmark som hyrde in sig i Östersunds Mejeris lokaler. Det känns som slöseri med resurser att inte använda en biprodukt på plats till ett bra livsmedel. Och vi bör värna vårt svenska kulturarv av mjölkprodukter.

NNP ingår numera i Arla och jag vill vädja till Arla som koncern och till de förtroendevalda i Arla att köpa tillbaka rättigheterna att göra lokalproducerad Messmör i Jämtland.

 

Hösta

Hösten är här. En hänförande färgprakt slår emot en när solen bryter igenom molnen. Alla djur är inne i stallet. De sista nio kvigorna som hade uppdraget att städa av det sista gröna gräset på betesmarken fick vandra in den 11 oktober då vi hade besök av studenter från Södertörns högskola. De läste en kurs i mat och miljö och jag berättade om kretsloppet på en gård där också naturvård för biologisk mångfald är en viktig del. Och har man nötkreatur hänger mat och miljö verkligen ihop.

Då är det dags att ”hösta”. Det innebär att stänga av allt vatten till vattenkar, ta in alla elstängselaggregat och frostsäkra alla pumphus och andra vattenintag.

Nya kvigor kommer till Kvighotellet från Billinge. De kommer till en ny miljö och till nya kompisar. Att äta vid ett foderbord är väl ingen konst men några tycker att det där med att välja ett ströat liggbås istället för att lägga sig lite hur som helst är lite knepigt. För det mesta är det de lite äldre kvigkalvarna som har varit ute hela sommaren som är svårast att lära. Därför känns det bra i hjärtat  när man har pysslat och flyttat om, fixat med nackbommen och äntligen ligger hon där och idisslar och verkar njuta av livet, 1237 Mimmi.

29,30,31,32,33,34

…29, 30, 31, 32, 33, 34

I arla morgonstunden stiger jag upp, fixar gröt och tar röda bilen till Norrtälje för att sedan ta bussen till Stockholm där jag ska vara med på Länsstyrelsens möte om Främjande Myndighetsutövning. Överlämnar kvigkollen till VDn (vanlige drängen).

Det handlar om att öka efterlevnaden av regler och villkor genom att öka tilliten och hjälpa till att göra rätt. Det handlar mycket om samspel och kommunikation och som ett gott exempel visar man på Skatteverkets resa från att var en organisation som vill sätta dit skattefuskare till att bli en myndighet som är hjälpsam och lyhörd.

LRF och länsstyrelsen berättade om sitt mjölkkoprojekt, där alla mjölkkobesättningar i Stockholms län skulle kontrolleras. Genom kontakt med LRF fick alla mjölkbönder ett brev om den blivande kontrolllen. 2018 var ett jobbigt år pga den extrema torkan och vi bönder hade svårt att få tillräckligt med foder åt djuren. Jordbruksverket hade givit riktlinjer till länsstyrelserna att inte haka upp sig på detaljer och se till helheten och vara lyhörda och hjälpsamma i sin tillsyn.

Även jag hade tillsyn på mitt Kvighotell och visst har man en klump i magen innan en tillsyn. Men besöket var i positiv och hjälpsam anda och jag tog nu tillfället i akt att berömma inspektörerna.

Mitt i mötet får jag ett SMS från VDn här hemma. ”Hur jag än räknar så får jag det bara till 33 kvigor”.

Hm, vad göra. Ska jag smita ifrån. Vad kan jag göra? Jag SMSar tillbaka… ” Är 1206 med bland kvigorna? Hon är nästan helsvart och är den enda som har helt svart huvud” Hon är lite halt på ett framben och kan vara lite för sig själv. VDn SMSar tillbaka "hittar henne inte och nu måste jag åka och hämta din pappa så han får sitt sår omlagt".Tittar i min mobil på Sense Huben. 1206 har halsband som indikerar brunst, aktivitet och hälsa. Ligger hon still någonstans så larmar det i min mobil. Syns inget på huben, men VDn hittar henne inte. Jag litar på huben, men smiter så fort jag kan.

Kommer hem och skyndar ut i kvighagen och börjar räkna 1, 2, 3 4 …….20 i hagen vid vattenkaret. Och där är 1206 och betar och sedan räknar jag vidare på Mellangärdet……29,30,31,32,33 och 34.

Pappa, den gamle mjölkbonden, ringer. "Hittade du kvigan". Jag kan glatt säga att alla kvigor är på plats.

Hem från semester

Kommer hem från en mysig semester med familjen i Östersund. Först gästade vi dotterns svärföräldrar vid Ismundsundet och sedan dotter och måg och barnbarnen i det nybyggda huset i Torvalla. Det är klart att man också har ett uppdrag som krockar med en semester. I måndags morse bar det av tidigt med tåg från Östersund för att sedan så småningom landa i Landsort på ön Öja. Så långt söderut som man kan komma i Stockholms län. VDn hoppade av i Uppsala och tog hand om bilen och körde hem till Norrsund till djuren och hundpassaren.

Det var dags för leader Stockholmsbygd att ha möte inför framtiden och bevilja medel till intressanta projekt. En kväll med fantastisk utsikt över Östersjön, med fantastisk ciceron i Landsort och ön Öjas historia och inte att förglömma den goda maten med skärgårdstuk som serverades.

Från den ena änden av Stockholms län till den andra…Fick skjuts med bil till Nynäs Gård, därifrån pendeltåg till Stockholm City, sedan T-bana till Tekniska Högskolan och sedan buss till Norrtälje. Där blev det till att vänta en stund på en buss som skulle gå förbi Estuna kyrka. Där hade jag en cykel utplacerad för att kunna ta mig de sista kilometrarna hem. Det mörknar rätt fort i september… men kl 21 var jag i alla fall hemma. Och strax därefter kom VDn hem från körsången i Roslagsbro kyrka.

Härligt att krypa ner i sängen med vår egen Latte i fotändan. Och katten Pysen hade kommit hem och trängdes i sängen han också.

Det händer saker på kvighotellet när man är borta. Höststädningen var påbörjad. Jag går åter min vanliga morgonrunda bland djuren. Men vad är det där….en kviga är på andra sidan stängslet. På åkern utanför Ulla och Björn. Vad göra?

Jag ropar på kvigorna, några hänger på. Kommer hem till stallet och får städa undan lite stök och sätta upp linor så att de kan komma in i stallet. Då kommer Shane som har uppdraget att städa stallet och blir bekymrad när jag har tagit in djur där han ska städa. Försöker förklara på engelska vad som hänt och att jag måste ta in djuren för att sedan ta in kossan som är utanför stängslet. Jag ropar in resten av kvigorna och tror att jag fått in alla utom 1198 Netta som var ute. Går ut för att kolla och där möter jag Netta bakom en buske. Då har hon hoppat tillbaka över stängslet. In med henne också, och sen går jag och stänger så kvigorna inte kan komma till hagarna nere i Norrsund. Nånstans är stängslet trasigt däruppe. Shane är bekymrad och jag förklarar att nu kan vi släppa ut kvigorna igen och han påbörja tvätten i ladugården.

Sen kan man gå in och äta gröten och sen kolla elstängslet ner mot byn. Det är dålig kontakt i en skarv. Jag fusklagar med en ståltråd.

Någon stegräknare har jag inte, men det blev nog bra många steg den morgonen. Du är en busfia, lilla Netta. Du ser ut som en busig skolflicka med din fina rosett i pannan. Men jag är tacksam att du valde den här dagen att hoppa över stängslet så att mina grannar som hade hand om kvigräkningen när jag var borta slapp jaga in dej i hagen.

 

Britta har ont i klöven

Tittar till kvigorna i midsommarhagen. Sju unga kvigor är där. Och när de reser på sig för att komma mig till mötes är det en kviga som haltar på ett framben. Det är 1212, som inte hade något namn, som döptes till Britta av praktikanterna på Billinge. Jag har lyckats på några andra kvigor att genom att göra rent klöven bota hältan, men Britta har svårt att förstå att jag vill hennes bästa när jag kommer med min sprayflaska. Jag beslutar att jag måste ta hem henne för att kunna bota henne. Det är ca en km hem över åker och äng och genom kohagen.

Men om vi är tre stycken borde det gå. Två med lockhinkar och en påfösare. Så vi påbörjar promenaden hemma vid stallet. Hittar lite fina blommor på ängen och hittar kvigorna nästan längst bort vid det kraschade vindkraftverket.

Kvigorna hänger på i lite lagom takt, förbi vattenkopparna och ner mot åkern som kallas Skruven. Där lockar Anette Britta vidare med påfösaren Åke och jag stannar med min lockhink hos de andra kvigorna.

Efter en stund lämnar jag kvigorna och hinken och smyger iväg för att hjälpa till att fösa Britta. Vi föser in henne i hagen där de andra kvigorna går. Där ropar vi , kosserna, kosserna kom då, vilket betyder att nu går vi in i ladugården. Jag går först med lockhink och ropar och Britta och kviggänget hänger på. Här är man med kompisar igen tänker hon nog. Sedan är det en lätt match att få in henne i hagen utanför stallet och sedan in i sjukboxen. De andra kvigorna vill förstås också in men de får stanna därute. Nu kan vi i lugn och ro tvätta rent och sätta på bandage.

Det känns bra att ha fått in henne och nu har hon goda chanser att bli frisk. Hon äter lite pellets, gräs och hö. När jag tittar till henne  ligger hon och idisslar i boxen. Det här ska nog gå bra.

Jag cyklar upp till hagen för att kolla att inte de andra kvigorna har smitit ut och för att hämta hinken. Knackar på hos "sommartorparna" för att tala om att vi har tagit hem en kviga. De hade räknat och räknat men det fattades en....De uppskattar sällskapet av kvigor på sommartorpet.

En guling i hagen

Tittar till kvigorna som vanligt på morgonen. Mitt bland de röda och svarta kvigorna ligger en gul kviga. Känner en ahaupplevelse. Detta har jag varit med om förut…Kossorna, var nog bara röda på den tiden. Men tidigt på morgonen när det är dags att komma in för mjölkning ligger det en guling mitt ibland korna. Jag gnuggar mig i ögonen. Vad är det för djur som kommit hit?

Egentligen var det inte så konstigt. Vi hade några hästar på foder. Fjordstoet Idun, hennes tvåårige son Tom Puss och lilla fölet Indra. Idun var en god moder, men ville ägna sin tid åt minstingen, och tyckte nog att Tom Puss var stor nog att klara sig själv. Då tog han sin tillflykt till kossorna den morgonen. Och kossorna hade inte något emot att ha häst som sällskap i hagen. Så då blev det så den sommaren. Idun och Indra gick för sig och Tom Puss höll sig till kossorna. Han följde med dem in i ladugården och tog plats på kvigsidan där han fick lite hö att tugga på medans korna mjölkades. På kvällarna var det ofta någon av tjejerna på gården som ryktade och kratsade hovar på Tom Puss. Han blev Annelies häst. Hon körde in honom och red in honom och han följde med henne vart hon än tog vägen. Både fjordhästar och Jerseykor är blacka och har en gul ton i pälsen.

Han bar nog med sig minnet av de snälla korna hela sitt liv. När ens mamma inte vill veta av en är det bra att det finns kossor i närheten.

 

Kvigor hit och kvigor dit

Släpp kvigorna ut det är vår... På långfredagen bjöd vi in till Kvigsläpp. Ensilagebalarna började sina. Vackert väder i april, men torrt. Nog kunde ett gäng kvigor ta ett första gräsintag och få ligga och njutaoch idissla ute i der vackra vårvädret. Skydd för regn och blåst fanns i Björkbacken. Grannar och vänner dök upp för att stå ivägen på rätt stalle så att de tryggt kunde springa över vägen till betet.

Jag springer före och visar vägen och ropar på kosserna, kosserna. Erika och Åke föser ut. Men en vill inte gå ut. 1171 Brunetta...Lika bra att hon får stanna inne till nästa släpp. Hon får skylla sig själv. Men hon vet nog att man får god mat inne också.

Sen var det dags för Kvigsläpp nr 2. Dessa kvigor släpptes helt sonika ut på betesmarken den 28 april. Även där hade vi lite grannar och syrror med familj som hjälpte till. Och vem vägrade att gå ut den här gången också. Jo, 1171 Brunetta. Födgenit nummer ett.

Men nu börjar det bli avätet i Ägnan och Björkbacken så nu väntar nytt bete och nya äventyr för de dräktiga kvigorna på Kvighotellet. Nu får de åka till andra beten för att göra nytta för biologisk mångfald och öppna landskap i Roslagsbro. Och nu får hon hon faktiskt åka ut på bete hon också, den envisa 1171. Nu får hon förgylla livet för de som bor i Eke med sin skära mule, vita skalle med den fina svartvita luggen tills det är dags att åka till Billinge för att föda sin första kalv och börja sin karriär som mjölkko på Billinge Lantbruk.

Så då är det 26 st kvigor ute på betesmarken och 21 som snart ska lära sig vad elstängsel är så de kan beta nedanför gården och 10 st mindre kalvar som ska kunna släppas ut efter midsommar.

Vaknar vid 4-tiden på morgonen....Det snöar ute. 4 maj...ska det snöa då? Mina stackars djur, tänker jag , som är ute i snön. Men vet nog att de kan få skydd i Trollskogen mot Ståhlsvägen. Det är en omtumlande känsla att gå ut på morgonen i det klara solskenet, med snö på marken och björkarnas löv är utslagna. 

Det visar sig att både 1202 Kalla och 6395 Brunetta är brunstiga och ska alltså semineras. De ska alltså in i stallet. Nu gäller det alltså att lirka in sessa två. Det känns lite mysigt att kvigorna kommer tillitsfullt till mig när jag går ut i hagen. Kalla är med i gänget och där kommer 6395 också. Jag går före och de kommer efter och det är faktiskt rätt enkelt att få in dessa två plus några till i uppsamlingsfållan utanför stallet och sen vidare in i stallet. Där finns lite gott ensilage att tugga på.

Vi seminerar och under tiden har Latte kommit ner till stallet. Det var länge sen han fick tillfälle att valla kor och han lägger sig strategiskt utanför stallet , så att jag inte ska glömma bort honom. Han har varit sjuk och har haft problem med balansen men jag känner att han måste nog få pröva på i allafall, han verkar så sugen.

Jag släpper ut kvigorna i uppsamlingsfållan. Latte står tyst och avvaktar. Jag stänger grinden efter kvigorna och öppnar ut mot betesmarken. Jag tar bort den undre eltråden så att Latte inte riskerar att få en stöt och sedan går jag framför kvigorna och ber Latte att hämta. Jo, då takterna finns där. Lite långsammare än vanligt och en kviga måsta han nafsa i bakhaserna och lite tjurskalliga är de. Men, de förstår att här kommer de inte undan, så en efter en går de igenom ledhålet och Latte vaktar på min befallning så jag kan stänga tråden. Jag är stolt över min fina vallhund och jag tror att Latte själv är belåten med sin insats.

Djurrätt- vad är det?

En debattartikel i tidningen Syre.

Djur ska ha rätt att vara djur

Djurrätt och djurrättsaktivism. I dessa dagar hotas och terroriseras bönder som gör sin dagliga gärning och sköter sina djur på bästa möjliga sätt. Aktivisterna hänvisar till djurrätt. Vad innebär då djurrätt? Enligt Wikipedia är det att djur ska ha samma moraliska värde och rättigheter som människor. Men djuren är inte människor som går på fyra ben.Djuren har känslor, javisst, men inte människors känslor. Så är det endast i fablernas värld. Jag är övertygad om att djurens rättigheter i samband med djurhållning är att få bra foder, ha en torr och ren liggplats och ha artfränder att umgås med. Att leva ett bra djurliv, helt enkelt. Vilket inte är detsamma som att leva ett stressigt människoliv. De allra flesta av våra husdjur är flockdjur och ser då människan som en del av flocken. Så har vi levt tillsammans sen Hedenhös. Kossan Mura försåg familjen med mjölk i utbyte mot foder och trygghet.

Så är det än idag. Nu lever kossan i sin flock oftast i en lösdrift där hon blir mjölkad, hon får foder vid foderbordet, hon lägger sig i liggbåset för att idissla och sova och slumra. När kossan blir mjölkad frigörs ett trivselhormon som gör att kon tycker om att bli mjölkad. Kalven får dia den viktiga råmjölken och får sedan dricka mjölk från en napp och vara i en grupp med andra kalvar. Nötkreatur är så kallade ”gömmare” som vill kalva i enskildhet och gömma kalven. Kalven ligger gömd och väntar på mamman som ger mjölk några gånger om dagen. Sedan lever de i flock med andra kalvar och skyddas av koflocken. Så dagens djurhållning är rätt lik hur nötkreaturen lever i det vilda.

Vi bönder tar ansvar för våra djur. Är de sjuka behandlar vi dem. När det är dags för den sista resan till slakteriet får de åka i anpassade transporter. De har tillit till oss då vi är en del i deras flock. På slakteriet ser man till att ha en stressfri miljö och slakten sker på ett skonsamt sätt.

Djurrätt är för mig att djuren har rätt att vara djur på sina villkor. Jag tror inte att de vill ha samma juridiska, etiska och moraliska rättigheter som människor. Detta är min åsikt som lantbrukare och djuruppfödare och självklart har jag respekt för att det finns olika åsikter om vad som är det bästa för djuren, men hot som uttalas i djurrättsaktivismens namn kan jag varken förstå eller respektera.

I mina ögon leder nämligen inte hot mot svenska djurbönder till något gott för djuren. Vad jag kan se finns det grovt sett tre alternativa utfall. Nummer ett är att bönderna fortsätter med samma djurhållning som nu, fast med en klump i halsen och en blick över axeln. Alternativ nummer två är att produktionen forsätter som vanligt, men med utökade polisresurser för böndernas säkerhet som tar resurser från övrig brottsbekämpning. Ett sista alternativ är att de svenska bönderna skräms att lägga ner sina gårdar, vilket sannolikt inte leder till att svenskarna minskar sin kött-och mejerikonsumtion, utan snarare till ökad import från länder med sämre djurhållning.

Finns det verkligen ett ytterligare alternativ som berättigar till hot om våld och brott mot lagen? Finns det verkligen ett ändamål som helgar medlen?

Karin Broström, lantbrukare och kviguppfödare

 

När juldagsmorgon glimmar..

När juldagsmorgon glimmar…

Jag vill till stallet gå. Vaknar i arla morgonstund. Hunden Latte tittar uppfodrande på mig … ska vi gå ut på morgonpromenad nu? Jodå, men först ska vi tända i pannan så att vi får värme i huset.  Våra gäster som sover gott efter en händelserik julafton med besök hos mammas morfar, lägga julpuzzel, väntan på tomten och roliga julklappar, vill ha varmt i huset när de vaknar. Några har även varit uppe mitt i natten för att uppleva Midnattsmässa i Roslags-Bro kyrka.Vi tänder i pannan och sen går vi ut och tittar till djuren i stallet. Latte får ligga på sin filt framför småkvigorna när jag tittar till djur och vattenkoppar. Kvigan Lulli vill ha en morgonkram och lite kli under hakan. Nästan alla ligger i sina liggbås, idisslar och gör som i dikten, Tomten – drömmer i månens ljus sommardrömmar i båsen, kan jag tro. Sen tar Latte och jag turen till vedboden och drar in en kärra ved. Latte snor som vanligt ett vedträ och vill att jag ska kasta det långt bort så han får leta reda på det. Morgonen gryr och det ljusnar. Pannan blir varm och varmvatten kan släppas ut i elementen. Morfar gör morgongröten. Snart vaknar alla och det blir liv och rörelse i huset.

God Jul

Kossor kan man också rykta...

Kossor kan man också rykta och pyssla om.

Lilla 1202 Kalla har smutsat ner sig för att hon inte förstod att man skulle lägga sig i det ströade liggbåset och vila och idissla, till att börja med när hon kom till Kvighotellet. Därför är hon smutsig på låren och under magen. Men hon är en riktigt gosig och snäll kviga, så idag fick hon besök av Annika, Lovisa och Pelle som med hjälp av ryktborstar, sax och ryktskrapor gjorde henne riktigt fin. Jag visste att Lovisa precis som jag i hennes ålder längtar efter en egen ponny och Annika har också varit en hästflicka. Pelles farfar är uppvuxen på min gård, så Pelle kan nog också längta efter att ha ett djur att pyssla med.

Kalla fick dagen till ära ett halsband och fick vara uppbunden vid foderbordet medan hon blev ryktad och borstad. Hon njöt av borstningen och gav emellanåt barnen var sin slick med sin tunga. Det är roligt att se hur våra husdjur njuter av våra omsorger och att barn och djur har glädje av varandra.

När jag gick i skolan och när mina döttrar gick i skolan var det höstjobbet att klippa korna på höstlovet. Då var korna uppbundna vid foderbordet hela vintern och för att hålla dem rena klippte man dem.

Halva nöjet med att ha en ponny är att borsta och rykta och pyssla om den. Och det kan man göra med en kviga också.

Välkommen tillbaka, och ta gärna med några kompisar. Det finns flera kvigor som kan behöva lite rykt.

Somliga kvigor är knäppare än andra...

Alla kvigor är personligheter. Somliga är försiktiga, andra är mer nyfikna och orädda. För några veckor sedan fick jag en kviga som är lite speciell. Hon heter 1202 Kalla, efter vår duktiga skidåkare. Om hon tänker åka skidor i vinter vet jag inte. I mitt kvigstall måste man kliva upp ett trappsteg och kliva ner ett trappsteg för att gå från sovavdelningen till foderbord och vattenkoppar. Jätteläskigt tyckte Kalla. Dessutom var det läskigt att gå upp och lägga sig i det ströade liggbåset. Men att få på sig en grimma och följa med mig ut och in i den andra avdelningen var inga problem. Där behövde man i alla fall inte gå upp och ner för att komma till foderbordet. Men det där att ligga i liggbås.....då ligger jag hellre i skiten tycks hon, Kalla tänka. Jag låter henne få bo i sjukboxen några dagar för att förmå henne att gå upp och lägga sig på en ströad liggplats utan hindrande nackbommar och dyligt. Sen försöker jag få henne att ligga i liggbås igen men hon vill inte. Jag sätter krubbändar i liggbåsens bogrör och sätter halsband på henne för att förmå henne att stå i liggbåset och så småningom lägga sig. Tjurskalligt står hon bara där timme efter timme, tills jag tröttnar och släpper in henne bland de lite större kvigorna där det är bredare och längre liggbås. Och äntligen....nu ligger hon i liggbåset och idisslar när jag tittar till dem på kvällen. Bingo!

Nästa dag är det ivrigt att komma åt ensilaget på foderbordet. Då vältrar hon sig över nackbommen och hamnar på rygg med benen i vädret på foderbordet. Med lite hjälp kommer hon på rätt köl och vi kan släppa tillbaks henne i boxen. En liten speciell dam, får man lov att säga. Samtidigt är hon väldigt gosig och vill gärna bli klappad och kliad, så det ska nog bli en bra ko av henne såsmåningom också.

Visst påminner hon om den här träkossan som jag köpte på loppisen vid Görla.

Var lade jag hammaren...

Den optimala arbetsbyxan – finns den? Modet växlar, mobiltelefonen blir större eller mindre, lösa fickor eller tumstocksfickor. Och vart tog hylsan att hänga hammaren i? Egentligen fungerar den bäst på hängselbyxan så man inte tappar byxorna.

Hur ser min bästa arbetsbyxa ut ? I lagården vill jag ha skapligt stora fasta fickor att ha verktyg såsom en skiftnyckel i så att man har händerna fria att jobba med utan behöva lägga ifrån sig skiftnyckeln. Inga lösa fickor som hänger utanpå. De sliter mina närgångna kvigor loss. Och en bra ficka för den alltid närvarande mobiltelefonen, kontoret på fickan.

När jag stänger har jag mina röda hängselbyxor med hylsa för hammare och rejäla fickor för isolatorer eller märlor och gärna djupa fickor på benen för annat som man behöver ha med sig. Någon ögla att sätta fast en elstängseltestare eller ficklampa är heller inte fel. En bra ficka på benet för den allestädes närvarande mobiltelefonen är ett måste.

Modet växlar, fickorna blir större och mindre, lösa fickor och fasta fickor, stretch och inte stretch.

Den optimala arbetsbyxan växlar med årstiderna och med åren som går.

I torkans spår

 

Sitter i verandan, svetten droppar och det är jobbigt varmt. Kvigorna låg hela förmiddagen i skuggan av hasselsnåret under eken. Jag tog en siesta i undantaget, Jan Janssons kammare, där det faktiskt var rätt svalt. Kvigornas betesmark ner mot Norrsund har fått några veckors vila från betande och jag hoppas att lite regn i helgen ska sätta fart på gräsväxten. Nu går de på de nystängslade åkrarna Ägnan, Bakägnan och Mariedal samt i Björkbacken. Här som mormor och Elvin, snart 6 år, satte i isolatorer och elrep förra veckan.

Rågvetet är tröskat och blir foder till Billinges kor. Halmen ska balas och blir foder och strö till Billinges kor och till kvigorna på Karins Kvighotell. Mera foder behöver gnetas ihop innan man kan känna sig trygg i att ha foder hela vintern.

Ett sådant här år sätter saker och ting på sin spets. Hur hållbart är det svenska lantbruket? Hur beroende är vi av importen? Hur ska man tänka i en livsmedelsstrategi där produktionen ska öka?

Det som är positivt är att flera har fått upp ögonen för svensk matproduktion. Myndigheter har ruckat på regler för att underlätta att det gräs som finns kan tas tillvara och bli foder antingen som bete eller som ensilage. Gårdar som inte har egna djur har gett bort sina gräsbevuxna åkrar för slåtter till dem som har djur. Butiker åtar sig att sälja mera svensk mat och grossister lovar att se till att kommuner och landsting ska få det svenska köttet som efterfrågas till skolor, omsorg och sjukhus. Vi skulle också gärna se att restauranger marknadsför sig med att de endast har svenskt kött på menyn.

Det känns tufft att vara bonde med djur. Man har alltid djurens bästa för ögonen och man vill ha ett så bra foder som möjligt till dem och förstås tillräckligt med foder. Kossor är som elitidrottsmän och för att de ska kunna producera och må bra behövs högvärdigt foder från bra gräsvallar.

Nu går vi emot en jobbig höst och vinter. Fortfarande finns hoppet att vi kan få ytterligare skörd av gräs så vi inte behöver skicka djur till slakt i ren desperation. Vilka lärdomar kan vi dra av den här sommaren? För att vi ska få en ökad produktion enligt livsmedelsstrategin behövs långsiktiga spelregler vad gäller lantbruksföretagande. Intresset att sälja svenska produkter i butiker och på restauranger och till de offentliga köken måste hålla i sig och bli praxis. Och vi måste vi slå vakt om bördig åkerjord, sköta om vår åkermark och sluta lägga mark i permanent träda.

För 150 år sedan gjorde man sjösänkningar och fick fram ny åkerjord. Många gånger har jag tänkt att de där åkrarna kunde jag gärna lämna tillbaks till Brosjön. Men ett sådant här år är det de åkrarna som levererar.

Mormors dräng sätter knorrar i stolparna

 

 

 

100% mormor

100% mormor

Med viss bävan åtar jag mig uppdraget som barnvakt till lilla Emma 1,5 år när hennes mamma och pappa ska på goda vänners bröllop. Hon ska vara här från morgon över natten och en bit in på nästa dag. Hon är ju här ibland och sover över också men då i mammas och pappas sällskap. Alla djur är ute och därför behöver jag inte göra några insatser där hon inte kan vara med. Räkna djur kan vi göra tillsammans och cykla till Brotorp och vattna djuren där är en bra aktivitet för en liten kopiga.

Att vara mormor till 100% är att stanna upp och göra saker i ett långsammare tempo. Fascineras av myror på kostigen och rädda en liten spindel som har ramlat ner i vattenkaret. Å, då måste man sjunga om Imse Vimse spindel som klättrar uppför tråden. Lilla Emma är inte rädd för kvigorna och  de närmar sig henne med viss respekt. I vintras hände det sig att en kviga norpade hennes vante och svalde den. Jag försökte fiska upp den innan den hamnade i nätmagen men blev biten i tummen. Det blev lite uppståndelse på sjukhuset, det var flera läkare som ville kolla hur det kunde gå till att bli biten av en ko. Jag fick inte tag i vanten så den ligger väl där och lurar i nätmagen. De säger på slakterierna att det finns mycket som kan hamna i nätmagen…..och det som är riktigt farligt är om det är vassa saker som kan tränga igenom magväggen och skära in i hjärtat.

En 1,5-åring behöver ständig tillsyn, särskilt en liten Emma som är en riktig klätterapa och som kan ta sig upp på de mest oväntade ställen. Rätt som det är sitter hon bredvid Latte i vindsfönstret. Latte verkar gilla sällskapet och Emma klappar honom ömsint. Det sägs ju att en Border Collie har lika stort ordförråd som en 2 åring så de förstår nog varandra… Det ser i alla fall ut som de har själarnas gemenskap.

Sen är det nattning… läsa saga, sjunga om Trollmor som lagt de elva små trollen…Emma kramar om  spindelmannen och somnar med huvudet i mormors armhåla. Då känner man att man är mormor på riktigt. Mormor till 100%.

 

Varg!

I dessa tider när det är betessläpp av våra husdjur lite överallt nås man av katastrofen på Molstaberg, där en massa får blir ihjälbitna och lemlästade av en vargflock. Mardröm och skräckscenario! Följande tankar korsar min hjärna när jag går här hemma och stängslar åt mina kvigor.

Kan fyra vargar i Sjundareviret i Sörmland vara viktigare än livsmedelsproduktion och öppet landskap? Dessa fyra vargar har upprepade gånger tagit sig in bland fåren på Molstaberg och dödat och lemlästat över 60 djur. Nästa gång kan det vara din häst eller min kviga som blir jagad och kanske dödad av vargflocken.

Länsstyrelsen i Stockholms län anser sig inte kunna bevilja skyddsjakt på dessa vargar. Här måste en attitydsförändring ske. Vi kan inte till varje pris behålla en vargstam i Sverige. De vargar som börjar ge sig på våra tamdjur måste snarast skjutas bort.

Nu måste regeringen se vad som gagnar livsmedelsproduktion och öppet landskap och ge direktiv till  länsstyrelserna att skyndsamt bevilja skyddsjakt på de rovdjur som ger sig på våra tamdjur. Det stängsel finns inte som kan hålla ute rovdjur som fått smak på att jaga exempelvis får.

Stolparna som Lars från Gryta slår ner och eltråden som jag sätter upp räcker för att hålla mina kvigor på rätt sida stängslet om bara gräset är gott nog... men får en varg för sig att kviga är rolig att jaga och döda då ska den bort snarast. 

Husse kom hem....

Det stämmer inte tycker Latte. Jo, på morgonen följer man med matte på morgonrundan. Ligger framför minsta kvigorna medan matte kollar de större kvigorna. Sedan hämtar vi pulin Joy och följer med matte och hämtar ved. Men sen, ingen husse som fixar gröten och ingen husse som hjälper till att fösa in rymmartuppen i hönsgården. Matte går ut och fixar med kvigorna och sedan kommer hon in och gör lunch. Sedan brukar Latte hämta husse och säga till att det är mat, men här får man sitta och vänta….Vad trist att husse inte är hemma. Husse är på sjukhuset i Danderyd, någonting är inte som det ska med njurarna.

Ingen husse som tittar på TV sent om natten så man kan ligga och dra sig på soffan. Men hela husses säng kan man få ha för sig själv förstås. Hoppas husse kommer hem snart…

På foderbordet serveras idag...

På restaurang foderbordet serveras idag lättfermenterad, oktoberskördad gräs och klövervall från Svinninge. Närproducerad och ekologisk. Kvigorna låter sig väl smaka. Vintermenyn på kvighotellet består av ensilage skördat på åkrarna på Södersund, Norrsund, Svinninge och Öster Eka. Under julhelgen har det mesta ensilaget varit från vår egen gård i Norrsund. Första skörden på vallarna runt Björkbacken, Ägnan, Bakägnan och Mariedal. Efter första skörden fick ett gäng kvigor beta gräset på dessa åkrar plus det gräs och örter som finns i Björkbacken. Samt förstås smakligt löv och nyponblad. Våra kvigor är gourmeter och vill ha en blandad kost med allt smakligt från växtriket.

Kvigorna går på sommaren och betar på olika betesmarker runt Broströmmen. På Hofs ängar, på strandängarna och hällmarkerna på Brotorp där de ser till att gräset inte konkurrerar bort kattfot och blå viol. De betar på ängarna ner mot Brosjön och ser till att hålla biologisk mångfald med korskovall, johannesört och nattviol.

Men på vintern är det ensilage som gäller. Tre rundbalar om dagen serveras på foderbordet, 600 balar om året, och tanken är att livet för kvigan ska vara så likt som möjligt när hon är ute. Hon ska kunna äta när hon vill, dricka när hon vill, vila och idissla när hon vill. Därför finns det minst en ätplats per kviga och minst en liggplats. Sommarens betesmarker är gamla åkrar som tillsammans med omgivande skogsbryn och skogsbackar nu blivit permanenta betesmarker. Runt gården har mina förfäders bästa åkrar omvandlats till betesmark. Där hamnade den viktiga gödseln som såg till att det blev bra skördar av havre och korn. När min mamma var ung gick korna på skogen och kom hem till mjölkningen i kofållan. Halva året är vi beroende av gräs skördat på åkermark. Men för att få bra vallskörd är det bra att växla om med andra grödor så en traditionell växtföljd med två år spannmål och tre år vall är ett bra riktmärke även idag där man pratar om att använda plogen mindre. Flera av våra marker är ett resultat av landhöjning och sjösänkning och kan man få en vall att etablera sig är det bäst om den åkern får förbli vall. Man odlar på en kaka hopbunden av gräsrötter. När kvigorna kommer springande gungar marken….

Idag erbjuds mjölksyrajäst klöver och timotejmed bouquet av kumarin direkt från storåkern i Svinninge att avnjutas på Kvighotellet i Norrsund..