Det hörs ett jam på foderbordet i ungdjursladugården när jag går den tidiga brunstrundan. Vem är där om inte vår svartvita katt Pysen. Han har varit borta sedan i våras och jag hade nästan givit upp hoppet att han skulle vara vid liv.
Han brukar försvinna på sommaren och leva ett sommarliv någonstans. Jag har sett en svartvit katt vid Kullsta vägskäl och pappa såg en svartvit katt vid Svinninge när han plöjde där.
Men han brukar komma tillbaka vid första höstrusket och sedan leva ett vinterliv genom att mest ligga och sova i tvättkorgen på torktumlaren.
Nu är han tillbaka i sitt vinterliv, gosar med hundarna, tigger hundmat och sover i en korg på tvättmaskinen.
