Nu har hösten anlänt, dock något varmare än normalt. Vi kan lägga sommaren 2018 bakom oss och fokusera framåt.

Men först vill jag med detta tacka er alla för det enorma stöd ni visat oss svenska bönder i sommar. Det gäller alla (med vissa undantag), handlare, kommuner, banker, restauranger, privatpersoner, grannar, nära och kära. Ingen nämnd, ingen glömd. Politikerna visade på lite vilja även de, även om det fortfarande inte ploppat in några krispengar på något konto så pratade de ju om det, och det är ju bra bara det.

Vi bönder skulle inte ha kommit igenom denna sommar utan ert stöd och engagemang, nu kämpar vi vidare.

Nu när hösten är här kan det kanske kännas som faran är över och vi ramlar in i gamla banor igen. Gör inte det, snälla. Vi bönder behöver er fortsättningsvis för tid och evighet, men framförallt, ni behöver oss.

Det kommer i vinter att bli brist på vissa livsmedel och priserna går upp. Det är ju egentligen bra, då maten är på tok för billig, men det är ju inte bra att det sker för att vi har en bristsituation i landet. Vi kommer att se att importen inte riktigt kommer att kunna hjälpa till då torkan slog hårt i stora delar av världen.

Vi måste nu verkligen se över vad vi kan göra för att säkra en livsmedelsförsörjning i händelse av en kris.

För det första så måste villkor, krav och regler ses över som fördyrar och krånglar till det för oss bönder att försöka producera mat åt er. Det måste fokuseras på att det är mat vi bönder producerar och inte att vi bedriver miljöfarlig verksamhet (ja, lantbruket klassas som det). Vi bönder måste känna att ni verkligen tror på oss.

Drivmedelssituationen måste också lösas. Vi bönder är otroligt beroende av drivmedel. Blir det strömlöst fungerar vår gård tills dieseltanken är tom, då stannar elverket. Är då även gränserna stängda så får vi börja skjuta kor (citat från en kollega). Även om det finns gårdar med solel så blir de dåligt försörjda vintertid, om det är då krisen slår till.

Sverige har goda förutsättningar att producera egna helt fossilfria drivmedel. Vi har biogas, etanol, HVO med tallolja, RME och så vidare, men då måste det komma företagsmässigt intressanta villkor för att produktion av detta skall sätta igång. Det räcker tyvärr inte bara med att chockhöja priserna på vanlig diesel, det gör snarare större skada än nytta då vi behöver något att köra på fram till en förändring.

Jag tror även på el som ”drivmedel”. Elen ska naturligtvis även den vara producerad i landet. Det ligger väldigt långt fram för oss bönder och åkerier, men det är ett alternativ. Fast då får det ju bli ett system som är ”krigsdugligt” och inte kan slås ut, för då står vi ju där med urladdad traktor.

När man börjar fundera över dessa frågor så blir det lite läskigt vad sårbara vi är i Sverige, men vi kan ändra på det. Vi bönder är taggade och ni alla visade god vilja i somras så låt oss hålla i detta så gör vi det här tillsammans. Svenskt lantbruk är precis lika viktigt som alla våra andra samhällsnödvändiga funktioner såsom räddningstjänsten, sjukhusen, polisen och försvaret. Utan mat fungerar inget.

Sist men inte minst vill jag tacka våra söner Nils och Albin för att de jobbade som djurens hjältar hela sommaren med att fara runt efter foder medan många av deras jämnåriga låg på stranden. Fler yngre förmågor som har viljan, passionen och drivet är även det av otroligt stor vikt för vår framtida försörjning. De gröna näringarna är framtiden, om ni vill och låter oss.

Anette Gustawson, Billinge Gård

www.norrteljetidning.se/debatt

nt.debatt@mittmedia.se

 Ber man mig hålla ett tal så får man ta att det handlar om det som ligger mig närmast hjärtat. Så här kommer det :Den blomstertid nu kommer med lust och fägring stor. Nu grönskar det i dalens famn, nu doftar äng och lid. Uti vår hage där växa blå bär. Alla har vi en speciell relation till dessa fantastiska sommarvisor, sommarvisor som alla har en gemensam sak och det är den svenska sommaren, den svenska sommaren med all sin blomsterprakt, med alla sina otroliga dofter som sveper fram den där tidiga försommarmorgonen. Det vet ni väl om att Sverige är som vackrast där omkring 6-tiden på mornarna, oavsett årstid. Att då som jag ha förmånen att gå ned till lagårn då, stanna upp , se ut över vår betesmarker, se på djuren i hagen då känner jag mig rik på livet, då känns det helt enkelt magiskt. Lika underbart är det sena sommarkvällar, då dagen varit varm och börjar bli ljummen. När man går på promenad så känner man alla dessa underbara dofter på ett helt annat sätt än under dagen, det blir en del ljumma vindar som sveper fram och genomfar kroppen med energi. Alltså Sverige är ju bara helt fantastiskt vackert. Jag citerar en kollega som så vist sade ” Bonden målar landskapet” och precis så är det. Tänk vad tråkigt det skulle vara om vi inte hade bönderna som genom sitt sätt att producera mat åt oss alla satte färg på landet. Jag pratar om de solgula fälten med raps, jag pratar om ljusblå havsfält av lin, jag pratar om härliga fält med råg, havre ,korn och vete. Jag pratar om fält med proteingröder för både människor och djur. Men framförallt om jag tänker på roslagen så tänker jag på våra fantastiska hagmarker, de som är utmärkande för just Roslagen. Marker som formats av våra landskapsarkitekter, dvs våra betande djur. Våra betande djur som ser till så att vi har vår biologiska mångfald, en mångfald som är livsnödvändig för vår överlevnad överhuvudtaget. Våra hagmarksbeten är ju även en lisa för själen att beträda eller att bara passera, de tillhör vår landskapsbild av vårt fantastiska Roslagen.
När man som jag och min man är bönder, så ser vi oss inte bara som att vi ska producera och producera. Naturligtvis måste vi vara effektiva och rationella, men det som driver oss i mångt och mycket är känslan av att bevara och vårda ett kulturarv, att helt enkelt ta hand om den mark som vi åtagit oss att förvalta på bästa tänkbara sätt. Så är det för oss alla svenska bönder. Vi har valt detta liv för att vi drivs av en inre kraft att ta hand om djuren och naturen så bra som vi bara kan, så att alla ni ska kunna få mat på bordet som är producerad med omsorg och känsla. När jag kliver ut från huset där strax innan klockan 6 på morgonen så känner jag med stolthet att det är just det vi lyckats med, det är med en sån stolthet som jag sedan går ut till mina fyrbenta damer och sätter igång med dagens vårdande och producerande. Jag älskar mina kor, att få följa deras år är för mig helt otroligt, nya kalvar föds, nya förväntninga. För jacobs del så har han en förkärlek till jorden , jorden som brukats av äldre generationer som det nu är hans tur att vårda. Det förbereds under vintern vad som ska göras, det brukas o sås på våren , det skördas gräs under sommaren, det tröskas spannmål och proteingrödor på hösten, han har noga valt ut rätt gröda för just den åkern, för att det ska bli det bästa för jordens förutsättningar, att jorden ska få återhämta sig från en viss gröda med avbrott med en annan. Allt för att ni ska kunna få så hållbar mat på bordet som möjligt. Så tänker alla vi svenska bönder. 
En önskan om framtiden är ju att vi får någon eller några som är beredda att ta över där vi slutar att denna otroliga evighetsmaskin kan fortsätter snurra, Det är ju inte bara hos oss i Billinge det behövs någon eller några som vill fortsätta, det behövs många ,för det behövs fler av oss bönder för vi blir fler och fler som behöver hållbar mat på bordet. 
Ett medskick till er som ger er ut i sommarsverige. När ni passerar förbi landskapstavla efter landskapstavla, tänk på de bönder som med olika redskap dragit penseldrag efter penseldrag och målat Sverige. Ett Sverige som är en otroligt vacker tavla. Och kom även ihåg om du gör kloka och medvetna val i butiken är en del av målandet.
Så tillsammans håller vi sverige fantastiskt vackert målat.

Kött och mjölk har fått mycket stryk i debatten på senare år. Svenska konsumenter får höra att de ska dra ner på nötköttet. Det känns sorgligt, men medvetenheten om kons viktiga roll för klimatet och maten har försvunnit. Svenskt kött och svenska mejeriprodukter kan ju faktiskt ses som livsmedlens biodrivmedel.

Men bristen på betesdjur i Sverige och hur den hotar vår biologiska mångfald talas det nästan aldrig om. Kossorna ingår i ett naturligt kretslopp genom att de marker som de betar binder in kol. Kon så att säga klimatkompenserar sig själv, åtminstone delvis.

Visst rapar korna metan som stannar kvar i luften i 12 år. Men efter den tiden så tas koldioxiden upp av växterna. Så i det korta perspektivet så bidrar hon till uppvärmning. Men samtidigt är svenska kor otroligt mycket mer klimatsmarta än sina kolleger i andra länder. De både mjölkar mer och är friskare. Dessutom betar svenska mjölkkor och deras rekrytering en tredjedel av landets hagmarker. I hagmarkerna håller också de naturliga pollinerarna som bin och humlor till – de som är en förutsättning för att vi ska kunna ta skördar överhuvudtaget.

När vi talar om klimatet måste vi tänka långsiktigt: De fossila bränslena behöver ersättas bums. Visst rimmar det illa att å ena sidan dra ner på nötkött och sedan fara och flänga runt i världen i flygplan som formligen spyr ur sig växthusgaser? Men den svenska mjölkkossan ska värnas, inte utrotas. För utan den svenska mjölkkon står vi inför enorma miljöutmaningar som blir svåra att reparera.

En symbolisk fråga som sammanfattar hela klimatfrågan, är den om svensk mat i skolan, förutom att det är dubbelmoral att servera barn mat som inte är producerat enligt våra lagar så är den enormt viktig just därför att vi måste lämna över en hållbar planet till våra barn. För ur ett hållbarhetsperspektiv är svenska bönder långt före andra länder. När barn i svenska skolor äter mat som är producerad av svenska kossor bidrar de till att vi står bättre rustade att möta alla de stora utmaningar på miljöområdet vi står inför. Hur svårt kan det va’?

Anette Gustawson

Mjölkproducent, Norrtälje