Kossan och kalven har varit i tre veckor i hagen på gården och den är renbetad, det är bara smörblommorna kvar och de ratas för att de är giftiga. Tanken var att kossan och kalven skulle vara med småkvigorna på andra sidan vägen. En sträcka att gå på ca 30 meter. Men...har det varit ett stängsel på ett ställe är det inte lätt för en liten kalv att förstå att nu är det fritt fram. Kossan gick över och ropade på sin kalv men han vågade inte. Vi gjorde en provisorisk hage på vägen mellan lidret och vägen där kossa betade av gräset och försökte locka till sig kalven. Kalven, svarte petter, var vädigt misstänksam, men till slut efter säkert en timmes lirkande gick han upp i den provisoriska hagen och vi stängde med en tråd så att han inte skulle springa tillbaka. Sedan var det nästa steg att locka kon och kalven över vägen och in i hagen vid Eken. En på var sida på vägen, en lockhink i hagen och en som föste på så att han skulle följa kon. Det gick vägen...Nu blev han kaxig och när småkvigorna kom fram och var nyfikna skulle han stångas med dem och kossan hade ett sjå att hänga med i alla turer. Det var som att titta på filmen "Ferdinand". Snart lugnade det dock ner sig och lille Svarte Petter och Vesslan kunde ta igen sig under "korkeken". ( I brist på korkek fick det bli en vanlig ek ). I morse låg kossan som en kycklingmamma tillsammans med sin kalv och de andra småkvigorna runt i kring sig och idisslade i lugn och ro som bara en ko kan göra.