På jakt efter solen tar vi matsäck med oss och går upp till Solgropen. Det är dimmigt och disigt och regnet hänger i luften. Det går uppför och uppför och vi förundras över alla fina hus som finns i sluttningen ner mot Lofssjön. Så småningom kommer vi upp till spåret som går till Solgropen. Där har det växt upp ett hotellkomplex sen sist vi var här. Sedan går vi över ett myrlandskap i gråbrungula nyanser och hamnar efter en stund i Solgropen som sannolikt är resultatet av ett meteroitnedslag. Men ingen ingen sol uppenbarar sig och Hoverken är inhöljd i dimma.

Vi går hem och tittar på riksdagens högtidliga öppnande. Gillade inte att vi istället för en jordbruksminister får en landsbygdsminister. Jag håller med Elin.

På kvällen tar vi en ny promenad och nu skiner solen! Vi ser Hoverkens topp.