Tänk vad man är beroende av elektricitet. I morse var det ett planerat avbrott mellan kl.8.30 - 12.30. Det hade jag glömt, naturligtvis, så precis när jag fått fyr i pannan slocknade fläkten. VDn hade i alla fall fått gröten färdig innan elen försvann.

Pappa kom hit med en termoskanna kaffe så var dagen räddad. Kvigorna hade en upphissad ensilagerulle att festa på men vatten fanns ju inte.

Ingrid kom och seminerade 587 som har lite slokiga öron och vi skottade sovgången med traktor och skopa. Sedan är det denna eviga ströning av liggbåsen som vi gör för hand.

Djuren i gamla ladugården fick vänta på sin fodergiva och precis när jag var färdig med högivan kom strömmen tillbaka. Då blev det skottning i den ladugården också.

EFtermiddagen ägnades åt skottning den också. Det är lite pyssel med att flytta djuren från ena gången till den andra. De minsta stänger jag in i sjukboxen och de sjus gäng stänger jag in i deras box. Sedan skottar VDn med traktor och jag skrapar i liggbåsen och ströar.

Sedan ska djuren tillbaka. Den här gången hade några småkvigor lyckats få upp grinden till de stora kvigorna så det blev extra jobb med att lirka tillbaks dem.

Men till sist var alla på plats, nöjda och glada till nyströade liggbås och boxar och en ny ensilagerulle att festa på. Och nu finns det vatten.

På kvällen skulle jag till ett årsmöte på Gräddö. Men snöovädret som varit i södra Sverige har letat sig upp hit och när jag såg hur det började driva igen vid Eneby ångrade jag mig och åkte hem igen. Bättre att vara insnöad än att fastna i en snödriva.