Ligger och drar mig för att gå upp och titta till kvigorna då det ringer på telefonen. - Jag har 7 kvigor i min trädgård, säger en röst i mitt öra, är det dina?
På med kläder och ut och räkna kvigor. Nio stycken nedanför gården betar lugnt. På betesmarken syns ingen till. Jag går runt och letar och hoppas vid varenda krök och backkrön att det ska ligga en samling kvigor som det brukar göra. Men inga kvigor syns till. Trettiotvå kvigor är som utplånade från jordens yta... Då ringer det i mobilen, - Det ett tjugotal kvigor i Guvsta..och kvigorna i min trädgård har 40545 i örat. Javisst är det mina kvigor. 7 st i Svinninge och förhoppningsvis 25 i Guvsta.
Svinninge och Guvsta är inte nästgårds precis. Till Svinninge är det väl inte så långt fågelvägen ,men säkert en halvmil när man kör vägen och mellan Svinninge och Guvsta finns det skogsvägar men kör man bilvägen är det en bra bit.
Vi tar bilen till Svinninge och då kommer sju kvigor från skogen påfösta av Björn och Stig och med lite lock och pock föser vi in dem i en fårhage. Då är det resten kvar. Vi kör ner till Guvsta och möts av en upprörd herre som fått kotramp i rabatten och någon som har druckit upp vattnet i fågelbadet. Finngarne kör gödselvatten på åkrarna vid Guvstalund och kan ge besked att bakom kröken går ett tjugotal kvigor.
Vi har hittad dem! Alla 32!
Nu är nästa problem, att få hem dem!
Guvsta ligger nästgårds med Hof, och just när vi går i kvigflocken och funderar över hur vi ska få hem dem ringer Göran i Hof och berättar att kvigorna vid Broströmmen är på plats som de ska vara. Han tipsar om att om vi följer kraftledningen så kan vi fösa in kvigorna i en fårhage vid gården vid Hof. Sagt och gjort, kvigorna följer mig med VDn som påfösare, på stigar, över en gårdsplan, över en åker och tom över ett dike, in i fårhagen vid Hof.
Jacob kan hjälpa oss att transportera hem det olydiga gänget. Våra kvigor är vana vid att åka transport och vi lastar en vända i Svinninge och fyra i Hof, hem till kvighotellet i Norrsund, där de inte är sena att leta upp sina liggbås för att ta igen sig efter den långa färden.
Det blev husarrest för kvigorna den natten. De fick smaska på en ensilagebal istället för det färska gräset.
Det här är en mardröm, med kvigor på rymmen, när man inte vet var de är. Något måste ha skrämt dem, vargar, hundar eller?
Tack alla ni som hjälpte till så det blev ett lyckligt slut, tack för den goda soppan och pannkakorna i Hof.