Lördag i kvighotellet. Far och jag åkte till Färsna för att kolla traktorer, träffa folk och fika i Tupplidret på Veterantraktorklubbens stora dag. Mamma följde med till Norrsund för att skära till lämpliga tygbitar för sina magiska kuber och VDn hamnade på vedbacken. Efter gemensam lunch hemma i Norrsund blev det plötsligt tyst......strömlöst!
Ja, ja strömmen kommer väl tillbaka snart, tänker man, och efter kontakt med Norrtelje energi kommer det fram att det är ett väldigt lokalt avbrott på Rökstalinjen mot Estuna. Men tiden går, jag blir rastlös, VDn byter ut klyven mot motorsågen. Det värsta med strömlöshet är att djuren inte kan dricka vatten. Vi har ett borrhål som försörjer fyra hushåll och en djurbesättning med vatten. Jag tar förnyade kontakter med Norrtelje Energi och vid sjutiden har de lokaliserat ett fel och hoppas att strömmen ska vara tillbaka vid niotiden. Kvigorna börjar bli rastlösa när de inte får vatten i vattenkopparna. Vi tar fram vårt reservelverk. Det drivs med traktorn , men det har inte varit igång på flera år. Det tar sin tid att spänna för, hitta en lämplig kraftöverföringsaxel, tanka traktorn och ansluta till stolpen för ingående ström där vi har en omställare för reservelverket. Vi gör ett försök att ansluta men det går inte alls efter instruktionsboken. Nå't är fel i omställaren.
Då är det bara att vänta....för säkerhets skull borde vi ta in de rastlösa kvigorna säger VDn, men då måste vi sopa rent gångarna från slipdamm först. Vi har försökt att göra gångarna mindre hala genom att slipa dem lite ojämna. Vi sätter i gång att sopa och mörkare och mörkare blir det. Augustinätter är mörka, inget ljus någonstans.
När vi kommer in i det mörka huset denna mörka augustikväll ringer telefonen.
- Det är massor med kvigor här nere i Norrsund, säger Inger nere i byn. Ut i augustinatten igen. Nere i Norrsund hör vi kvigorna klafsa på vreten utanför Per-Ivar och Inger. Jag ropar, sippena, kossorna, kom nu går vi hem. Hela flocken kommer efter mig på vägen. Det är en häftig känsla att gå där på den mörka vägen och höra alla klövtramp bakom mig. Upp på vägen mellan kyrkorna och sedan är det bara ca 100 m kvar till stallet. Men då börjar de springa förbi mig och jag hoppas att de ska svänga av mot stallet och inte springa rakt fram mot Estuna Kyrka. Ja, de svänger av!
In i stallet......ut på gödselplattan.....efter lite fösande hit och dit verkar alla kvigor vara inne i stallet. Ingen el fortfarande, det är mörkt och det finns inget vatten. Jag försöker räkna......det fattas sju kvigor. De har väl kommit ifrån de andra och bildat en egen flock, det är dock ingen idé att leta efter dem i mörkret. Nu kan vi inte göra mer, vi hoppas elen kommer snart och går in och lägger oss. Jag tittar mot grannens hus, där är också fortfarande mörkt.....men vad händer nu....ett ljus speglas i garderobsdörren. Det är grannens utebelysning. Det finns el hos grannen men inte hos oss! På med kläderna och ner till stolpen med elomställaren. Spaken som ska ställa om från nät till reservelverk är inte alls distinkt som den ska vara. Hur kan konstruktörer tro att plast håller för att vrida runt en asymmetrisk pinne? Vi letar fram en skiftnyckel och lyckas vrida den lilla, lilla pinnen rätt och nu lyser det i våra sovrumsfönster. Lycka!
Vrider på vattenkranen, det rinner, men jag tycker det är lite dåligt tryck. Jag tar en ficklampa och och går ner till stallet där det är ett väldigt sörplande i vattenkopparna. Jag tar också en vända på betesmarken för att kolla att inte någon av vattenkopparna på betesmarken står och läcker vatten efter kvigornas säkert hårdhänta behandling när de inte fick något vatten tidigare på kvällen. Allt är ok, dags att krypa till kojs, kl är halv ett på natten.
PS. De förlorade kvigorna är återfunna. En låg utanför ladugården i morse och de andra sex hade sökt sig till midsommarhagen. DS
