Vi går mot ljusare tider. Halvstillat Karldan säger min far. Dvs hälften av vinterfodret har gått åt. Och det kan väl stämma, i april släpps djuren ut och från maj kan de föda sig ute. Än har inte solen orkat sig över Stentorpsskogen så vi kan få vårsol i köket. Det gör den först i slutet av februari. Men nere i ungdjursstallet har jag öppnat upp så kvigorna kan sola sig och lapa lite extra D-vitamin och jag kan bänka mig mot väggen och ha en stunds mindfulness i solen i väntan på semin-Pia.
766 löper om så hon får en ny chans. När Pia är här så dräktighetsundersöker vi tre st. De är dräktiga alla tre, bingo.
Nyfiken i en strut det är de ofta mina kvigor. Pigga på nyheter och en klapp och ett tankeutbyte.
Läste i Land att forskare kommit på att kor har vänskapsband...Det visste vi förut, ko-kompisar, kallar jag dem. Här är min ko-kompis: