I kulturens grundval skriver Alf Henriksson: ”Hela vår civilisation, vilar på kon, vilar på kon, som gör biffar och ost av sin höranson, under det att hon råmar i sorgsen ton.”

Visst tillhör kon vår kultur, betandes på gröna ängar, med i litteraturen och tryggheten personifierad.

Varför utser vi då vår kossa till syndabock? Nu senast i klimatdebatten upprepas det gång på gång att nötkreatur släpper ut metangas. Kossor rapar, de rapar ut en massa metangas som bildas i deras magar när de smälter gräs, hö, ensilage mm. Är det då kornas fel att klimatet förändras?

Vi ska äta mindre nötkött sägs det, för att minska koldioxidutsläppen, och äta mer vegetarisk kost . I det sammanhanget måste sägas att det mesta av det som korna äter kan vi inte äta. Klöver och timotej låter poetiskt men våra magar är inte gjorda för sådan kost. Vallväxter behövs i vårt odlingssystem som omväxling till andra grödor. De bygger upp mullhalten, luckrar och gödslar jorden. Vallväxter är också fleråriga grödor, och där klöver och gräs växer behöver jorden inte plöjas varje år vilket är fallet då det odlas ex vis spannmål. Många av våra nötkreatur betar också på ängar och i skogsbackar som inte går att odla andra grödor på.

Miljöforskaren Christel Cederberg bekräftar att köttproduktionen inverkar på klimatet men att den stora påverkan sker genom markanvändningen framförallt i Sydamerika. Där försvinner globalt viktiga kolsänkor i form av skog som avverkas för att bli betesmark. Detta bidrar till en ökning av koldioxid, den växthusgas som utgör det största klimathotet.

Jag tycker snarare att antalet kossor i Sverige ska öka. Vi importerar ca hälften av det nötkött vi äter. Det är bättre att det kött som vi konsumerar här också lever här. Hon ser också till att vi får ett vackert landskap.

Det är inte kossans fel att klimatet förändras. Hon har levt som hon alltid gjort, det är vi som måste ändra livsstil. Vill du leva klimatsmart kan du fortsätta äta biffen och dricka mjölken från svenska kor.

Karin Broström 

Roslagsbro