Replik. Pengar till landsbygden används inte effektivt, skriver Jörgen Johansson, docent i statsvetenskap och Mats Holmqvist, universitetslektor i arbetsvetenskap m fl i en debattartikel i Dagens Samhälle. Insatserna har inte varit tillräckliga för att bryta tudelningen mellan stad och land, anser de. 

Som lantbrukare och kommunpolitiker (C) i Norrtälje håller jag inte med. Tvärtom har de bidrag och stödformer som ingår i landsbygdsstödet varit en viktig förutsättning för att behålla en levande landsbygd med gröna näringar.

Insatserna är 6 miljarder kronor årligen i landsbygdsprogrammet som finansieras av EU och svenska staten. Miljö, hållbar utveckling och innovation är prioriterat och ska bidra till smart och hållbar tillväxt för alla. Målen handlar om miljö och klimat, konkurrenskraft inom jordbruk och övriga gröna näringar samt utveckling av nya jobb på landsbygden. Landsbygdsprogrammet ska rätt använt bidra till smart och hållbar tillväxt för alla, som det så fint låter. Det ska vara en möjlighet att utveckla sin gård eller bygd på ett klimatsmart och miljömässigt bra sätt. Därför finns gårdsstödet som egentligen är ett inkomststöd, företagsstöd för investeringar, miljöersättningar samt projektstöd inom landsbygdsutveckling. Bredbandsutbyggnaden är en stor del av kakan och den tycker inte jag hör hemma i landsbygdsprogrammet då det är en allmän samhällsfråga. Självklart ska alla ha tillgång till bra bredband vart man än bor. 

Jag har sökt investeringsstöd för bygge av ungdjursstall. Utan investeringsstöd hade inte byggnationen gjorts och mitt lantbruk hade inte varit ett levande lantbruk med djurhållning och olika grödor på åkrarna. Jag anser att investeringsstödet är ett bra stöd då det även gynnar byggföretagen och övriga hantverkare på orten. För att ha en livskraftig landsbygd måste vi ha företag som satsar. Ska vi ha produktion av livsmedel, energi och vackert landskap så måste det satsas på lantbruket. Jag föder upp kvigor som blir mjölkkor på en granngård. Våra två gårdar ser till att tio andra gårdar i grannskapet är levande gårdar med foder- och livsmedelsproduktion och betade hagar. Genom ett leaderprojekt, Samverkan för bönder runt Broströmmen, har samarbetet bönder emellan blivit mer omfattande, med kunskapsöverföring, maskinsamverkan och kretsloppstänk.

Jag kan hålla med om att programmet måste närma sig den regionala utvecklingspolitiken och där måste kommuner och landsting eller regioner samverka mer med näringslivet och ideella aktörer. I landsbygdsprogrammet finns regionala aktörer för lokal ledd utveckling, så kallade leaderområden, som fångar upp lokala behov. Här behöver det offentliga bli mer lyhört och samverka i stället för att konkurrera. Riktlinjerna i det nya programmet har blivit än mer styrande mot uppsatta mål och genom det är möjligheterna till innovationer begränsade.

Men man får inte miljöstöd bara för att man råkar ha en vacker hage. För att behålla värdet på marken behövs insatser av betande djur. Det behövs stängsel, daglig tillsyn, friskt vatten och djuren ska vara någonstans på vintern. Det här är en tjänst som samhället efterfrågar och som det är svårt att ta betalt för på marknaden.

Landsbygdsprogrammet ska vara en möjlighet att göra riktade insatser för att öka företagandet i de gröna näringarna och öka hållbarheten i svensk livsmedelsproduktion och inte smetas ut på allmänna behjärtansvärda insatser för landsbygdens väl och ve. Landsbygdens viktigaste resurs är som författarna till debattartikeln säger, det fysiska landskapet som mark, skog, vatten och natur. Krångla då inte till det med ytterligare kontroller, utvärderingar och processer.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.

Karin Broström

lantbrukare, kommunpolitiker (C) Norrtälje