Vårt landskap förändras. Där det förr var öppna, solbelysta gläntor, där det växte smultron, kattfot och blå viol finns nu busk och sly. Det trots tappra bönder som fortfarande har djur i hagar och på ängar som varit hävdade i århundraden. Ängar som gett sommarfoder åt djuren och där djuren hållit undan gräs och sly. Där rara örterna har fått en chans. Men det kostar att ha djur på bete. Stängsel är en stor kostnad och mycket arbete. Djuren ska ha tillgång till friskt vatten och de ska ha daglig tillsyn. Det finns giftiga växter att se upp för och det finns farliga djur, både små otäcka kryp såsom fästingar som kan bära på dödliga sjukdomar och rovdjur som kan skada och döda. Men betet fyller också en viktig funktion för välbefinnandet för husdjuren.

Visst är det så, som Stina Bergström och Emma Nohrén, MP, skriver på Synpunkten i ATL, att det måste tas krafttag för att vända utvecklingen för miljömålet ”ett rikt odlingslandskap”. Så långt är det rätt, men åtgärderna som redovisas i debattartikeln ställer vi oss tveksamma till.
Klåfingriga byråkrater ska hålla fingrarna i styr för inte detaljstyra. Trädräkningsmodellen var ödesdiger för våra ängs- och betesmarker. Låt bönderna få förtroendet att sköta betesmarkerna med sina djur. Ge rimliga spelregler för att ansöka om röjningsbidrag och stängselbidrag. Inse att minst hälften av djurens foder hämtas på åkermark antingen som bete eller vinterfoder. Att införa djurskyddskrav på att tjurkalvar ska beta är rena dumheten. För att utnyttja den fulla potentialen för betesdjur från mjölkproduktionen bör tjurkalvarna kastreras vid tidig ålder och kan då beta i två eller tre säsonger och sedan ge ett gott och marmorerat kött. Vilda djur och tamdjur kan komplettera varandras beten. Så har det varit i hundratals år vid fäbodar där korna går fritt och kommer hem till mjölkningen på kvällen eller vid modern ranchdrift. 

Vad som behövs för att nå miljömålet ”ett rikt odlingslandskap” är duktiga bönder som får chansen att driva effektiva företag. Svenska företag med betesdjur
• bidrar till ett variationsrikt och vackert landskap
• möjliggör en stor artrikedom där viktiga pollinerande insekter ingår
• ger goda förutsättningar för rekreation, turism, bra boendemiljöer och arbetstillfällen
• producerar livsmedel av hög klass med god djuromsorg och mycket lite antibiotikaanvändning

Vi trivs bäst i öppna landskap, och det är betesdjuren som är förutsättningen för vackra landskap med smultron, kattfot och blå viol. 

Karin Broström, kviguppfödare i Roslagen