Här är kvigan Iris. En vacker matglad kviga med ett fint blomnamn. Hon är en sk procrosskviga, dvs en korsning mellan Holstein, Svensk Röd och vit Boskap och den franska rasen Montbeliard. Hon kommer nog att bli en duktig mjölkko och ge ett bra kött när hon är färdig med jobbet som mjölkko.
Men hon har haft en dum ovana. Hon lägger sej bakom de andra kvigorna som ligger snyggt och prydligt i liggbåsen. Hon lägger sig alltså i skiten. Där ligger hon och idisslar och tycker väl att det här inte är nåt att bråka om. Kor har till skillnad mot hästar inte skithörnor. De skiter ofta när de rest sej och bryr sej ofta inte om , om de lägger sej i skiten. Men de brukar vilja ha ett mjukt underlag att ligga på och resa sej ifrån eftersom de reser sej med bakdelen först och står på framknäna innan de reser framdelen.
Iris ville inte ligga i liggbås. Jag flyttade om henne till olika ställen i Kvighotellet. I sjukboxen där det inte finns några nackbommar eller bogstöd gick det förstås bra att ligga ner. Men i framtiden ska hon ju vara i en ladugård med liggbås.
Jag började med att binda upp henne i ett liggbås utan bogstöd. Satte på henne halsband och lockade med lite godis. Som den matglada kviga hon är var det inte svårt att locka in henne i båset och klicka fast krubbändarna i ringen på halsbandet. Se fick hon stå där och jag hoppades varje dag att hon skulle ligga när jag kom tillbaka efter några timmar. Men, nej, i två veckor gjorde jag på det viset. Envis, som en gammal get stod hon där och glodde på mej med sina snälla ögon. - Snälla du släpp loss mej så jag får gå och äta nu, säger hon.
Vad göra? Nästa grej blev att flytta fram nackbommen så att att den inte hindrar henne när hon reser sej. Den finns till för att kvigan ska backa ut ur båset.
Jag binder upp henne på samma sätt ännu en vecka. Nu ligger hon i liggbåset när jag kommer på eftermiddagen. Jag går upp i båset och släpper lös henne och säger att hon är en duktig flicka och hon ligger kvar. Nu , tänker jag , nu ska det väl lösa sig. Men, sen kommer man på morgonen, så ligger hon i skiten i alla fall. Jäkla ko !
Sen har jag avbytare i lagården ett par dagar och då får hon göra som hon vill. Under tiden jag är ledig har Billinge hämtat dräktiga kvigor och lämnat nya små kvigor.
När jag börjar jobba igen efter ledigheten och jag gör min första runda bland djuren i Kvighotellet, vad ser jag då? Jo, Iris har snott det största liggbåset i stallet och ligger där lugnt och idisslar. Nu har de största kvigorna lämnat stallet och de såg till att sno åt sig de bästa platserna förstås. Nu tar Iris revansch. - Nu kan jag det här med att ligga i liggbås, men jag ska ha den bästa platsen, annars får det vara, tror jag att hon säger till mej, när jag klappar om henne och säger att hon är en duktig flicka.
