Idag skulle våra rymlingar från Brotorp tillbaka till jobbet som naturvårdare. Medan jag väntar på mina medhjälpare tittar jag ner i Broströmmens vatten. Men vad är det där för växt som ryckts loss från strandkanten? En flockblomstrig växt och det är inte hundloka och inte Kärs. Det kan vara Sprängört!. I dagens digitala värld konsulterar mina kofösarvänner sina mobiltelefoner. Jag fotograferar och skickar bilder till mina vänner som är bättre botanister än jag. Min far kommer och han konsulterar sin flora som han alltid har med sig....

Vi går till Hov och försöker få hem de sjus gäng som har funnit sig väl tillrätta bland sina yngre systrar och är inte särdeles intresserad av min hink med godis. Till slut blir det i allafall 4 stora och en mindre som hänger med Göran med godishinken längs Roslagsleden till Bron där brovaktarna Åsa, Åke och Anders ser till att de återvänder till Brotorp.

Om det nu är Sprängört så vill jag inte att de ska gå ner i ån och börja äta av denna dödligt giftiga växt. Därför föser vi dem vidare upp till den gamla ladugården och där stänger vi av betet så att de bara kan gå på torrmarkerna mot Norrsund.

Sedan gäller det att examinera den misstänkta växten. Jag plumsar i bredvid bron och fiskar upp hela växten med rötter och allt och cyklar hem med det. Pappa sitter vid verandabordet och konsulterar ännu en flora, jag tar närbilder och skär igenom roten.

Pappa är tveksam, Sprängörten ska inte blomma så här tidigt... men jag är nästan säker på att det är Sprängört och känner mig helt säker på det när jag skär igenom roten.

Och sedan får jag detta besked på mejlen: