Laban plumsar i vattnet på åkern nedanför gården. Diket är fullt, jorden är mättad med vatten. Vatten från Ägnan och dagvatten från lagårdsbacken vid ungdjursstallet fyller på i diket som sedan fyller på i Brosjön. Tack och lov att jag har en dagvattenbrunn utanför kvigstallet, annars hade skrapgångarna blivit fyllda med vatten denna vattenrika höst som aldrig övergick till vinter. Då hade man skrapat skit som i kung Aguars stallar. Det var ju en av Herkules storverk, att släppa in en flod i kung Aguars stallar. På så sätt blev det soprent i det stallet.

I kväll är det som flera andra kvällar studiecirkel i markavvattning, Äga och förvalta diken. I kväll är det den andra träffen i Riala. Här i Roslagen finns många sänkta sjöar, som man sänkte för att få mer mark att odla. Nu har vi en en livsmedelsstrategi där vi ska öka livsmedelsproduktionen och då gäller det att säkra både jordbruksmark och vattenkvalitet. Här finns många vattenföretag mer eller mindre aktiva. Upptäckte häromveckan genom att gå in på länsstyrelsens karttjänst att min fastighet är delägare i ett dikningsföretag. Dalägnan! Två åkrar med ett dike i mitten som till stor del består av gyttjelera med lågt pH. OK, visst kan man få goda skördar om en vall har fått en bra etablering, men man kan också köra fast i leran. De senaste åren har den utnyttjats mest som bete och betalar sig en rensning av diket som delägs utav andra fastigheter? Handlingarna har dock hittats i granngården så nu väntar intressant läsning. Kärret heter åkern som Dalägnan gränsar till och där är diket till stor del rörlagt. Där har man hört skrönan om att när de dikade där fick de vara otroligt snabba att få ner rören för dikeskanterna rasade ner meddetsamma.

Spännande att se om vattnet från Dalägnans dike verkligen kommer ner till Brosjön. För något fall att tala om kan det inte vara. Vi får väl kolla, Laban och jag.