Släpp kvigorna ut det är vår... På långfredagen bjöd vi in till Kvigsläpp. Ensilagebalarna började sina. Vackert väder i april, men torrt. Nog kunde ett gäng kvigor ta ett första gräsintag och få ligga och njutaoch idissla ute i der vackra vårvädret. Skydd för regn och blåst fanns i Björkbacken. Grannar och vänner dök upp för att stå ivägen på rätt stalle så att de tryggt kunde springa över vägen till betet.
Jag springer före och visar vägen och ropar på kosserna, kosserna. Erika och Åke föser ut. Men en vill inte gå ut. 1171 Brunetta...Lika bra att hon får stanna inne till nästa släpp. Hon får skylla sig själv. Men hon vet nog att man får god mat inne också.
Sen var det dags för Kvigsläpp nr 2. Dessa kvigor släpptes helt sonika ut på betesmarken den 28 april. Även där hade vi lite grannar och syrror med familj som hjälpte till. Och vem vägrade att gå ut den här gången också. Jo, 1171 Brunetta. Födgenit nummer ett.
Men nu börjar det bli avätet i Ägnan och Björkbacken så nu väntar nytt bete och nya äventyr för de dräktiga kvigorna på Kvighotellet. Nu får de åka till andra beten för att göra nytta för biologisk mångfald och öppna landskap i Roslagsbro. Och nu får hon hon faktiskt åka ut på bete hon också, den envisa 1171. Nu får hon förgylla livet för de som bor i Eke med sin skära mule, vita skalle med den fina svartvita luggen tills det är dags att åka till Billinge för att föda sin första kalv och börja sin karriär som mjölkko på Billinge Lantbruk.
Så då är det 26 st kvigor ute på betesmarken och 21 som snart ska lära sig vad elstängsel är så de kan beta nedanför gården och 10 st mindre kalvar som ska kunna släppas ut efter midsommar.
Vaknar vid 4-tiden på morgonen....Det snöar ute. 4 maj...ska det snöa då? Mina stackars djur, tänker jag , som är ute i snön. Men vet nog att de kan få skydd i Trollskogen mot Ståhlsvägen. Det är en omtumlande känsla att gå ut på morgonen i det klara solskenet, med snö på marken och björkarnas löv är utslagna.
Det visar sig att både 1202 Kalla och 6395 Brunetta är brunstiga och ska alltså semineras. De ska alltså in i stallet. Nu gäller det alltså att lirka in sessa två. Det känns lite mysigt att kvigorna kommer tillitsfullt till mig när jag går ut i hagen. Kalla är med i gänget och där kommer 6395 också. Jag går före och de kommer efter och det är faktiskt rätt enkelt att få in dessa två plus några till i uppsamlingsfållan utanför stallet och sen vidare in i stallet. Där finns lite gott ensilage att tugga på.
Vi seminerar och under tiden har Latte kommit ner till stallet. Det var länge sen han fick tillfälle att valla kor och han lägger sig strategiskt utanför stallet , så att jag inte ska glömma bort honom. Han har varit sjuk och har haft problem med balansen men jag känner att han måste nog få pröva på i allafall, han verkar så sugen.
Jag släpper ut kvigorna i uppsamlingsfållan. Latte står tyst och avvaktar. Jag stänger grinden efter kvigorna och öppnar ut mot betesmarken. Jag tar bort den undre eltråden så att Latte inte riskerar att få en stöt och sedan går jag framför kvigorna och ber Latte att hämta. Jo, då takterna finns där. Lite långsammare än vanligt och en kviga måsta han nafsa i bakhaserna och lite tjurskalliga är de. Men, de förstår att här kommer de inte undan, så en efter en går de igenom ledhålet och Latte vaktar på min befallning så jag kan stänga tråden. Jag är stolt över min fina vallhund och jag tror att Latte själv är belåten med sin insats.
