Efter en jobbig dag med kvigor som kliver över staketet, elaggregat som inte fungerar och kvigor som ska in för att insemineras och dräktighetsundersökas tar vi oss en vilostund på våra sängar. Vi har också haft trevligt besök från Åland och festat på en god nötfilé från gården. Kvigorna är åter utsläppta och Utålar´n är här och kör gödsel. Då ringer Anna-Lena nere i byn och säger att ”du har alla kossorna ute på byvägen”. Ja happ – det är bara att ta cyklarna och ge sig av ner mot byn.

Några är på bygärdet och snokar efter något att äta, de flesta är nere i stordiket och käkar vass. Stängslet är nedrivet, det är som plockepinn. Det är bara att linka före och ropa – kosserna, kosserna kom så går vi in…. Jodå de hänger på och snart är alla inne i stallet igen. Här har också något hänt med det elektriska för en fas har gått, antagligen har det blivit något överslag när eltrådarna gått av när kvigorna absolut skulle äta av vassen. Ja, ja de är inne, och inte på rymmen. Vi utfodrar en bal till dem där inne och utfodrar en bal till småkvigorna i Björkbacken. Att aldrig regnet kan nå hit, till Roslagen och Östra Svealand! Det är rena stäppvandringen när man går över betesmarkerna och det är klart att den gröna vassen lockar hungriga kvigor. Nåja, betet nedanför gården är grönt och fint och med inslag av käringtand och rätt mycket klöver kan det väl duga några dagar. Och här finns ett dike som de gärna kan få rensa på vass. Utålar´n är färdig med gödselkörningen och jag stängslar så att kvigorna inte kommer åt ensilagebalarna som ska bli vinterfoder och tar bort stängslet i tvärdiket för att få loss lite stängseltråd och stolpar. Så då kan de få knalla ut och in som de behagar några dagar. Sommarvattnet som jag hade till hagen nedanför gården grävde de sönder när de grävde ner elen i höstas så de får gå in i stallet och dricka.

Så är det bara att fortsätta med det eviga sommarjobbet – stängsla nytt och kolla vatten och räkna kvigor. Och hoppas på regn så att det finns något för kvigorna att äta därute….