Diskussionens vågor går höga vid köksbordet. Den yngre generationen är hemma på gården med kompisar och pojkvänner. Det serveras kalops gjord av nötkött från gården. Kött och köttkvalitet engagerar såväl bonden som kocken och vanliga ”ätare” som vill ha en smaklig måltid.

Kocken åker land och rike kring för att hitta de allra bästa råvarorna till sin restaurang. Bonden ser till att djuren har ett bra koliv med bra foder, friskt vatten och stor frihet i beteshagarna på sommaren och i lösdriftsladugården på vintern.

Men vad händer med köttet mellan bonde och kock? Hanteras köttet på ett bra sätt, får det mogna tillräcklig tid? En koll med livsmedelsverket ger vid handen att kött ska hänga en vecka och får inte hänga längre. Tar man då vara på den goda kvaliteten som säkerställts av bondens omsorger?

Straffar man ut det dyrare svenska köttet som kommer från djur som betat i svenska hagar för billigare kött som kommer från andra länder där djuren slutgöds med stora mängder kraftfoder och som kan få antibiotika och hormoner för att växa bättre?

Kocken hävdar att kött från polska kor är väldigt bra och mört. Vad beror det på, kanske att det köttet faktiskt får hänga för att få full smak och mörhet. En koll med Gotlands Slagteri visar att det kött som de har om hand inte får hänga längre än den tid det tar för köttet att färdas från slakteriet i Uppland till styckningen på Gotland.

Här måste livsmedelsindustrin ta ansvar. Det ska inte behöva vara så att den som vill ha närproducerat och svenskt ska vara hänvisad till de bönder som har gårdsbutiker eller säljer köttlådor direkt till kund. Bra svenskt kött ska finnas tillgängligt för grossister och i butiker. Skolor och omsorg ska lätt kunna tillfredsställa behovet av svenska råvaror i köken utan konstiga omvägar som att kommuner själva ska äga kossor.

Men vi sätter oss till bords och njuter av kalopsen gjord av märgpipa från kviga från gården. Märgpipa som också har blivit en bristvara då den oftast mals ner till köttfärs i effektiviseringens namn. Någon mörning finns inte tid för…  

Karin Broström,

Bonde med kvighotell i Roslagen